Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

onsdag 12 oktober 2016

Bach och alla dom andra i Leipzig



Så kom jag då äntligen till Leipzig! Och till Dresden. En länge närd önskan uppfylld. Dessa musikens och den övriga tyska högkulturens metropoler syns inte resebyråernas broschyrer, men borde naturligen annonseras med samma entusiasm som för andra centraleuropeiska städer - Berlin, Wien, Prag, Budapest och Krakow.

Alla musikintresserade vet naturligtvis att J S Bach och Leipzig hör ihop. Men inte bara han; det finns ett exceptionellt antal stora kompositörer som haft den staden åtminstone delvis som ett ankarfäste: Telemann, Mendelssohn, Schumann, Brahms, Wagner, Reger, med flera. Bara Wien torde kunna konkurrera i det hänseendet.



Den berömda orkestern i Gewandhaus är inte bara en av världens äldsta utan även en av de bästa, väl värd en resa bara den. Den konsert jag bevistade hade Paul Hindemith och Johannes Brahms på programmet. Det var förra söndagen, en lite ovanlig tid klockan elva på förmiddagen. Daniele Gatti (nybliven chefsdirigent för Concertgebouw i Amsterdam) ledde orkestern i ett spel som jag saknar ord att beskriva. 

När Gatti slog av musiken i Brahms första symfoni var jag rörd till tårar och så tagen att jag knappt orkade applådera. Där var det fulländade orkesterspelet, men också denna fantastiska musik som särskilt i framförandet av sista satsen framstod som någonting jag aldrig tidigare uppmärksammat efter förtjänst. Tänka sig att Brahms som kämpade så länge med sitt Beethovenkomplex till sist övervann det på detta sätt!

Även Hindemiths "Mathis der Maler" är ju spännande musik och därtill ett lämpligt verk för uppvisning av en skicklig orkesters olika instrumentgrupper. Jag har vid ett tillfälle besökt det enastående konstverk i Colmar som verket är inspirerat av, det mäktiga Isenheimeraltaret med Mathias Grünewalds suggestiva och hyperrealistiska målningar från början av 1500-talet.

Redan innan konserten, klockan nio, gick jag i högmässan i Thomaskyrkan i förhoppningen att nå kontakt med fader Bach via gossarna i den legendariska Thomanerchor. Tyvärr deltog de inte vid detta tillfälle, varför jag efter en halvtimme smet ut igen och nöjde mig med en stum hälsning på högst densamme strax utanför kyrkporten (se bilden överst). Dagen efter besökte jag kyrkan på nytt och graven framme i koret, som för tillfället både pryddes av några blommor och inramades av höstens skördefrukter.




Bachs närvaro är högst påtaglig lite varstans i staden. Han tjänstgjorde ju även i St Nicholas Kirche, vars interiör är säreget vitmenad, även bänkarna, på ett sätt som i all enkelhet gör den mycket attraktiv. Den har också en särskild status som motståndscentrum genom de fredsböner som hölls här före, under och efter murens fall 1989. I ett sidokor finns en historik över detta, och givetvis finns också här en byst av Bach.



En kyrka som nyligen återuppstått i helt ny gestalt är St Pauli Kirche, som nu ingår i ett större modernt universitetscentrum: Paulinum. Den anrika Paulinerkyrkan klarade sig oskadd under kriget men sprängdes 1968 under DDR-regimen. Det finns en plakett uppsatt utanpå det nya komplexet som inte utan bitterhet förtäljer historien i korthet:



Nej, denna godtyckliga handling hindrades varken av stadens representanter eller universitetet, som inte motstod trycket från en diktatorisk regim. 

Augustusplatz i Leipzig omges på tre sidor av viktiga kulturbyggnader: Paulinum, Operan och Gewandhaus. Den sistnämnda, som nu reser sig i sin tredje gestalt som ett modernt komplex, öppnades år 1981. Med en mer tilltalande arkitektur i det inre än i det yttre.



Foto: EJ
Klickbara bilder, uppifrån och ned:
- Bach, staty utanför Thomaskyrkan

- Gewandhaus, konsertsalen med Gewandhausorkestern
- Bachs grav i Thomaskyrkan
- Interiör, Nicholaskyrkan
- Paulinum
- Plakett på Paulinum
- Gewandhaus 

2 kommentarer:

Börje sa...

Jag håller med om att Leipzig, Dresden och förresten en hel rad andra städer belägna i det forna DDR är väl värda ett besök trots att de knappast har uppmärksammats av reseföretagen.
Jag gjorde i varje fall i våras en gruppresa med den i Sverige ganska nya resebyrån Kenba. Vi landade i Berlin och färdades sen vidare med buss bland annat till Halle, Leipzig, Weimar, Eisenach och Dresden. Det var en upplevelse!
Tyvärr fick vi inte tillfälle till något konsertbesök, men vi såg Bachmuseet i Eisenach och bodde över några nätter i Arnstadt där en ungdomsstaty av Bach står på torget.

Einar J sa...

Ja, det är sant att det dyker upp en del små reseföretag med inriktning på andra miljöer än de gängse. Senioruniversitetet anordnar också en del intressanta temaresor i anslutning till föreläsningsserier.
Generellt kan man väl säga att Tyskland är sorgligt förbisett som resmål. Det är nästan bara Berlin som gäller, och det rättmätiga intresset för den stan är ju dessutom något som kommit först på senare år.
För vår del gjordes den här resan i bil tillsammans med vänner, med två övernattningar vardera i Leipzig, Dresden och Halle.