Goethe vistades några studieår i Leipzig och hyllade minnena av den tiden med en scen i sitt mest berömda verk, versdramat "Faust". Scenen är förlagd till vinkrogen Auerbach Keller, ett utskänkningsställe från 1500-talet som fortfarande finns kvar och som är beläget i en av de gamla passager som inte bara Paris utan även Leipzig stoltserar med (och som är mycket vackrare än våra nutida gallerior).
Det är ett muntert dryckeslag som plötsligt blir varse ett par främlingar som droppar in, nämligen Faust i sällskap med Mefistofeles. Strax börjar häxeriet när den diaboliske gästen erbjuder studenterna vadhelst de önskar - rhenvin, champagne och tokajer - direkt ur bordskanterna, där Mefistofeles helt enkelt borrar de hål ur vilka dryckerna flödar. Festen slutar i förvirring om vad som är verklighet och sken, när "filuren" försvunnit genom källardörren ridande på ett vinfat som häst.
Både de förhäxade studenterna och paret Faust och Mefistofeles står statyer utanför källarnedgången i "Mädlerpassage". Och inne i ett av rummen rider mycket riktigt ett par studenter på en tunna. Vi var där den första kvällen och gladdes åt att maten var av så god klass trots gäster i hundratal. Man undrar hur många kockar som är i verksamhet en vanlig vardagskväll.
Mendelssohn Haus är ett museum som återställt så mycket som möjligt av den biedermeiermiljö som den berömde kompositören och ledaren för Gewandhaus levde i de sista åren. Huset är väl värt ett besök, inte bara för att trätrappan till andra våningen är original med knarrande hälsningar från 1847, utan även för att här ges en god snabbexposé över tonsättarens liv och verksamhet.
Jag lärde mig bland annat att Mendelssohn var en skicklig akvarellist, som framför allt på resorna till Schweiz om somrarna ägnade sig åt denna alternativa konstutövning. I arbetsrummet står förutom pulpet, skrivbord och ett klaverinstrument ett par byster av Bach och Goethe. Mina tankar gick till det betydelsefulla återupplivandet av den då relativt bortglömde Bach, som ju Mendelssohn stod för just i denna stad.
Det roligaste rummet var ett som erbjöd interaktivitet, vilket ju museerna numera gärna excellerar i. Med hjälp av femton pelare utrustade med modern elektronik kan gästen dirigera något av Mendelssohns verk från ett partitur som automatiskt vänder blad. Det är bara att välja till exempel en sats ur den italienska symfonin, plocka upp dirigentpinnen och sätta igång orkestern. Sensorer gör det möjligt att påverka det musikaliska förloppet vad gäller tempo och dynamik. Om inte annat så torde respekten för läsning av partitur omsatt i slagteknik öka hos den som vågar testa sig i rollen som dirigent.
Som en av studenterna i "Faust" säger: "I Leipzig mår man gott, det bildar en, det är Paris i smått"
Foto: EJ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar