Jag satt och bläddrade i ett gammalt nummer av Bell´Italia och fastnade för en bild, ett foto av en oljemålning av den italienske neorealisten Renato Guttoso (1911-1987). Det var inte någon av hans kända målningar, inget av hans mer betydande verk. Titeln anger att det är en kväll i Velate, en liten ort i norra Italien.
Det är något visst med den här tavlan, något som gjorde att jag blev fångad och tvingad till reflektion. Jag tänkte att den balanserar skickligt på gränsen till kitsch. Eller räddar sig in en naivism a la Henri Rosseau, men samtidigt lyckas förmedla en värme som denne saknar.
Det som gör målningen provocerande och ovanlig är naturligtvis fönstren, samtliga utom ett upplysta. Människorna befinner sig inomhus men har ännu inte släckt för natten. Endast konstnären/betraktaren står i mörkret utanför.
Jo, det är fönstren och det orangegula ljuset. Det är för gult, är det inte? Gult är en riskabel färg i det blåtonade kvällsmörkret. Hade det inte varit bättre om ljuset mera hade närmat sig tonen av den på kvällshimlen?
Men - till priset av värmen som då gått förlorad?
PS. Jag fann som synes målningen på nätet, men spegelvänd i förhållande till den som publicerades i Bell´Italia. Vilken som är rätt har jag ingen aning om.
