Nyss hemkommen från en långhelg i den vackra staden Krakow lyser lönnarna här hemma som gigantiska fyrbåkar mitt på ljusa dagen. Även i Krakow var det höstligt kylslaget men skönt i solen och mycket folk i farten på Rynek Glówny, på spårvagnarna och i de kitschigt pråliga hästdroskorna.
Jag var där för tredje gången och har inget emot en fjärde; stan har mycket att bjuda av både konst och musik och goda rätter till mycket rimliga priser.
Vi hälsade givetvis på Cecilia Gallerani, även kallad "damen med hermelinen", så levande porträtterad av Leonardo da Vinci att man glömmer det där diskutabla om man kan tämja en hermelin eller inte. Symboliken lär ändå vara det betydelsefulla, enligt vissa innebärande att denna älskarinna till hertig Ludovico av Milano skulle vara gravid med hans barn. Tavlan finns numera på slottet Wawel, i sig är en sevärdhet med en inre borggård i renässans som med ens förflyttar en till de bästa av sådana i Italien.
De gamla stadsdelarna är välbevarade, Krakow undkom ju det andra världskrigets förstörelse, och som gammal före detta huvudstad har den fortfarande karaktär av kulturhuvudstad. När vi i taxin ut till flyget passerade Filharmonin och berättade att vi varit där på lördagens konsert började chauffören tala om Krzysztof Penderecki, Polens störste nu levande kompositör som i år fyller 80 och är hemmahörande i stan. En annan 80-åring, Bach-specialisten Helmut Rilling från Stuttgart, dirigerade dock under lördagen inget verk av Penderecki utan Felix Mendelssohns oratorium "Elias" i ett genomgående fint framförande med utmärkta solister.
Och på innergården av Collegium majus, en av stadens äldsta byggnader tillhörande Jagellonska Universitetet, fick jag hälsa på en annan gammal bekant, en av de största 1900-talspoeterna, Czeslaw Milosz (1911-2004).
Väl hemma tar jag ett tumgrepp i Milosz samlade verk och får upp en kort prosadikt med titeln "När månen". Och medan jag skriver detta lyssnar jag till Pendereckis "Credo" i en inspelning med Oregon Bach Festival Orchestra, solister och kör - och med Helmut Rilling som dirigent. Finns på Spotify här.
"När månen stiger upp och kvinnor i blommiga klänningar går ut och promenerar förvånas jag över deras blickar, ögonfransar och hela världsordningen. Det tycks mig att ur en sådan stark ömsesidig dragningskraft den slutgiltiga meningen till sist skulle kunna uppenbaras."
Foto: EJ (utom "Damen med hermelinen")
