En nunnas rumpa går genom den svenska dagspressen för närvarande, och skälet är att den -det vill säga målningen av den - visas i original på Nationalmuseum i Stockholm. Utställningen heter Lust & last och visar konst från olika tider som kan associeras med detta tema. Det finns ingen korrigerande förklaring, inget ideologiskt rättesnöre, inget raster lagt över all denna nakenhet och erigerande lystnad. Det är kontentan av vad två upprörda konststuderande i Stockholm ville ha sagt och också fick ordentligt med plats för att säga i dagens DN. Givetvis omtolkat och översatt i de obligatoriska signalbegreppen heteronormativitet, patriarkal och genus med vilka snart sagt allting här i världen inte bara kan utan bör nagelfaras och tillrättaläggas. Snacka om normativitet!
Är det någon som tror att konststudenter - eller för den delen andra studenter i humaniora och samhällsvetenskap - för närvarande kan använda sig av någon säkrare inträdesbiljett till landets mest prestigefyllda kultursidor än just dessa modebegrepp? Utan dem står man där barskrapad på synpunkter och idéer. Med dem känner man sig som rikets skarpsinnigaste analytiker. Trots att det sagda liknar ett mekaniskt seminarietuggande på nybörjarnivå som mest är till för att bekräfta rätt sorts ställningstagande och tillhörighet.
Jag har inte sett utställningen, kommer kanske att göra det, eller kanske inte. Jag kommer kanske också att bli besviken eller tycka att utställningen inte hade särskilt mycket att komma med. Men nunnans rumpa stör mig inte alls i jämförelse med denna evinnerliga beskäftighet. Som för övrigt påminner mig om förslaget för ett antal år sedan att inte heller bibeln borde utges utan ett tillrättaläggande förord som klargör hur förgriplig den i mångt och mycket är.
