Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

Visar inlägg med etikett McRae Carmen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett McRae Carmen. Visa alla inlägg

tisdag 28 augusti 2012

Carmen McRae

 

Det finns utomordentliga jazzvokalister som aldrig når så mycket längre än till den trängre kretsen av jazzälskare. Det är sångare som beundras av kännarna och av sina musikerkolleger betraktas som fullt jämbördiga med den skickligaste instrumentalisten bland dem själva. Men tyvärr - bara i undantagsfall hamnar de på hitlistorna.

En sådan sångerska var Shirley Horn, en annan var Carmen McRae. Båda för övrigt duktiga pianister som inte sällan ackompanjerade sig själva.

I synnerhet Carmen McRae (1920-1994) samlade jag på mig en hel del LP-skivor av en gång när det begav sig. Hennes altröst var djup och lite sträv, kraftfull och övertonsrik. Den vibrerade av musikalitet och tycktes veta det mesta om modulation och fraseringskonst. Jag blev fast från första stund jag hörde henne.

Jag fann häromdagen en av hennes bästa inspelningar utlagd på Youtube. Skivan heter "November girl", och hon sjunger där till Kenny Clarke-Francy Bolands storband, ett europeiskt storband av exceptionell klass med en lysande blandning av musiker från Europa och USA (inklusive många kända). Bandet blev mycket framgångsrikt i skiftet 60-70-tal och några år framöver.

Här finns bland annat "Dear death", en klagosång över en älskad person som dött som får den övergivne att be döden själv om samma öde:

Dear death, please, please don’t keep me from my love
Rude death, so untimely and unwelcome
Open your arms, please open your arms
And lay me by his side.


Det är en sång som närmar sig svärtan i Billie Holidays "Strange fruit". Billie Holiday var McRaes stora inspirationskälla och förebild, och här kan man direkt höra det inflytandet i hennes sätt att frasera. De flesta av sångerna på det här albumet var nya och komponerade av några av bandmedlemmarna. Ett unikt och mycket lyckat samarbete blev det.

För den som både vill se och höra Carmen McRae i en ballad till enbart pianoackompanjemang rekommenderar jag varmt den gamla Cole Porter-låten "Miss Otis regrets she´s unable to lunch today". Tala om musikalisk gestaltning av en lika sorglig som brutal historia! Se och hör här.