Försommarblommen, musiken och döden

Några ord och meningar från gårdagens minnesstund.

Här går jag i den vackraste årstidens ljus och värme omvärvd av syrendoft och fågelsång. Jag lever, men Lars-Olof är död. Ännu en vän är borta för alltid. Nyss kunde vi talas vid om en nära framtid, men inte nu längre.

En efter en försvinner de, också de som funnits mycket länge i min närhet; de som jag kommer att sakna mest. 

Vänskapen sträcker sig i Lars-Olofs fall över fem decennier. Vi delade intressen, främst musiken, konsten, litteraturen. Han var filosof med estetik som specialgebit, jag psykolog med filosofisk slagsida. 

Vi delade existentiella referenspunkter i form av de frikyrkomiljöer som utgjorde ett väsentligt inslag i vår uppväxt, hans i Frälsningsarmen, min i Pingstkyrkan. Men där fanns också olikheter som inte minskade utbytet. Tvärtom, som avfälliga Guds barnbarn  lärde vi varandra att uppskatta det bästa i arvet: den eminenta hornmusiken i Frälsis och de enastående sångsolisterna i Filadelfia. Lars-Olofs komentarer om wagnertubornas insats efter en Bruckner-konsert var kännarens. 

Oräkneliga är de måltider vi njutit tillsammans med våra respektive, ibland även på resor till städer som erbjuder det bästa i musikväg: Berlin, Amsterdam, Krakow, Budapest - ja givetvis Stockholm i första hand. Allt detta finns nu bara kvar som bakåtblickande bläddring i minnenas album. Uppskjutna planer inställda, framtiden en annan.

Ja, åldrande medför oundvikliga förluster och måttet av sorg och saknad rågas.

Jag minns en gång för länge sen i början av vår bekantskap. Ett kort kom med posten som tack för senast. Där stod kort och gott (med den interna skämtsamhet som han gärna använde sig av): Tack för allt med Einar Ekberg. *

Det är för sent nu, men den givna repliken skickar jag ändå iväg så här:

Tack Lars-Olof! Tack för allt - gärna med International Staff Band!

Foto: EJ

* L-O alluderade på det evinnerligaa tackandet i den gamla J A Hultman-sången: Tack min Gud för vad som varit, Tack för allt vad du beskär.Tack för tiderna som farit, tack för stund som inne är... osv.

Dagens morgontidning av igår

Jag fick nyligen ett brev från Dagens Nyheter angående min prenumeration. De ville meddela en avgiftshöjning som gör att den med papperstidningen konmer att kosta snudd på tusenlappen i månaden. Någon dag därefter kom ytterligare ett meddelande om en förändring i distributionen av tidningen som jag strax ska återkomma till.

Jag har läst DN regelbundent sedan tonåren - vi talar nu om 60-talet - i det utmärkta biblioteket i Malmberget. Som vuxen har jag varit prenumerant under alla år jag haft en egen postadress.

Jag är som de flesta andra i vissa stycken vanebunden, inte minst vad gäller morgonbestyren och frukosten, vars dukning alltid inkluderat minst en morgontidning i pappersform. På senare tid har jag kunnat notera en allt sämre service beträffande distributionen av tidningen; alltför ofta har jag tvingats anmäla utebliven tidning för attt på så vis åminstone bli ekonomiskt kompenserad. 

Tills för bara ett par år sedan damp morgontidningen ner på hallgolvet vid fyratiden på morgonen. Numera måste jag hämta den i trapphusets bottenplan, en försämring för åtminstone dem som inte längre är så fysiskt raska och för dem som kanhända ibland vaknar i vargtimmen. Men det var tidningsbudens ansträngande förflyttningar som skulle lindras, enligt angivet (svep)skäl. 

Lägg därtill planerat "tidningsfria dagar", inalles redan fem stycken under nyss passerade storhelger. (Att en tidningskoncern skamlöst håller sig med ett sådant begrepp är i sig anmärkningsvärt). Det ger onekligen intryck av att DN är på väg att avveckla papperstidningen, det vill säga tålamodsprövar sina trogna helbetalande prenumeranter och gradvis tvingar samtliga läsare till skärmläsning av e-DN. Detta på tvärs mot den aktuella debatten om en alltför stor och osund bundenhet till skärmaktiviteter.

Och nu då det senaste meddelandet: DN Söndag kommer i och med årsskiftet inte att utdelas på söndag utan på måndag (!)

Är måttet rågat? Man hänvisar till distributionsförändringar i mitt distrikt. Men vad är problemet? Jag är inte bosatt i Tjotahejti utan centralt i Sveriges till storleken fjärde stad några få mil från huvudstaden där DN trycks. 

Hur länge dröjer det innan vi nås av meddelandet om att DN fortsättningsvis kommer att vara en tidningsfri "tidning" hela veckan lång?