Hur ska det sluta?

skärmdump

Putins "speciella militära operation" går trots allt inte hans väg. Om man får tro rapporterna möter det ukrainska försvaret angreppet med en imponerande styrka. Invasionen blir av allt att döma ingen rask expedition. Den framstår redan nu som ett kontraproduktivt missgrepp som mer än någonsin svetsat samman den nation som Putin inbillade sig inte fanns och trodde enkelt skulle låta sig kuvas. I stället har såväl tjetjenska islamister som unga ryssar utan insikt om var och varför, blivit kanonmat i striderna. 

Stupade ryssar räknas redan i tusental. Och jag läser och hajar till inför en detalj i sammanhanget, bilden av ett redskap i de ryska konvojerna som vittnar om det orättfärdiga krigets vanvördiga offerväsen: mobila krematorier. Någonstans bland fordonslagen alltså en lastbil vars inre rymmer en ugn för kremation av stupade på plats. Vilket minskar antalet hemsända i liksäckar och ökar antalet "försvunna".

Den ukrainske presidenten Zelensky växer till en hjälte i digital kontakt med sitt folk, medan Putin - forcerad, förorättad och hotfull - håller en historielektion till stora delar byggd på vanföreställningar och direkta lögner. 

Hur ska detta sluta? Vad händer med en pressad Putin som konfronteras med verkligheten i form av ett motstånd som kräver eskalering? Hoten om det otänkbara har han redan uttalat - hot som om de verkställs skulle innebära kremation i en helt annan skala. 

Vi närmar oss snabbt det moment när kuppmännen lämnar kulisserna för att ingripa.

Silvestrov - sång från Ukraina

Jag ägnar dagens musiklyssnande den mest berömde av samtidens ukrainska kompositörer: Valentin Silvestrov (f 1937). 

Hans opuslista innehåller allt från symfonier till intim kammarmusik och på senare tid inte minst en hel del mycket skönklingande vokalmusik, främst av sakral natur. Sång är av central betydelse för honom och hans ambition är att fånga poesins inneboende melodik. Hans tonspråk är lyriskt, melodiskt, påfallade ofta elegiskt och lätt att ta till sig. Här ett yttrande från honom själv:

“Poetry...is the salvaging of all that is most essential, namely, melody as a holistic and inalienable organism. Either this organism is there, or it is not. For it seems to me that music is song in spite of everything, even when it is unable to sing in a literal sense. Not a philosophy, not a system of beliefs, but the song of the world about itself, and at the same time a musical testament to existence.” (se här).

"Diptych" (1995) är som titeln anger ett tudelat sakralt körstycke. Texten i dess andra del - "Testament" -  är hämtad från ett patriotiskt verk från 1800-talets mitt. Det tillägnades sedan ett av de första offren för revolten på Majdantorget i Kiev 2014 ( se Wikipedia).

Silvestrov har alltid motsatt sig anbefallda mönster för liv och konst. När under det gamla sovjetväldet stridsvagnarna rullade in i Prag protesterade han och drog sig för en tid undan världen. 

Jag undrar i vilka omständigheter den gamle tonsättaren befinner sig i detta nu. Kommer han att kunna komponera ännu ett postludium, denna gång till det vansinne som för närvarande sprider förödelse i hans omedelbara närhet? 

Dåren i Kreml

Jag hade tänkt publicera ett annat inlägg, men en dag som denna får det anstå. Jag somnade vid midnatt med mobilens hörsnäckor i öronen och vaknade vid fyratiden av att radioprogrammet bröts för nyheter.

Putin, den skramlande dåren vid det bisarra långbordet i Kreml, hade satt igång krigsmaskineriet på fullt allvar. Ukrainas gräns passerad, invasionen ett faktum. Putin, mer uppblåst och hotfull än någonsin, talade om "konsekvenser som världen aldrig tidigare skådat" om någon försöker hindra honom. Hör jag rätt, är han helt galen? 

Det finns nu ingen återvändo säger militärexperterna, och under dagens lopp blir det uppenbart att det är hela Ukraina det gäller. I detta nu. Och i förlängningen innebärande något som jag varken kan eller vill föreställa mig.  

Jag kommer på mig själv att tänka mordiskt, och jag kan inte frigöra mig från tanken. Att det för första gången i min livstid framstår som självklart, ja ofrånkomligt att resonera rationellt i termer av tyrannmordet som något helt legitimt. Det gäller miljontals människor och Europas framtid gentemot en uppblåst maktberusad dåre som vill erövra världen.

Finns det några i dårens närhet med modet och förståndet i behåll som kan röja honom och hans gäng ur vägen? Någon med nyckel till skåpet med Novitjok?