"Jag är inte riktigt mig själv. Och det är jag glad för"

Nu även Kristina Lugn, död vid 71 års ålder.

Jag bläddrar i "Kristina Lugn. Dikter 1972-2003" (Bonniers, 2006). Små papperslappar som bokmärken gör det lätt att snabbt hitta några favoriter, och i dem inte sällan några favoritrader som ofta kan stå för sig själva. Det är lakonismer med galghumorn inbyggd i själva språket, talesätt vridna mot nya lydelser, nyckelord i semantisk dubbelexponering.

"Människorna lever bara ett
känslokast
från avgrunden.
Alla vi människor lever bara ett
tankesprång
från Karlavagnen.
Jag befinner mig nu
bara en slängkyss
från begravningsbyrån.
I mitt sällskap har jag
ett barn som ropar
från jordens alla hörn".

Ett känslokast..., ett tankesprång..., en slängkyss. - Vad för slags mått ska vi använda? Kristina Lugn bör man ta på orden, även om det sker på egen risk med känslan av att tillvaron på en gång osäkras och med förtvivlans munterhet förtydligas. 

"Jag är inte
en schlager.
Jag råkar bara handla 
om samma saker."

Hennes diktsamlingar blir djupare och starkare för varje ny utgåva; den sista är klart bäst - långt bättre än de kvinnliga kollegers hon nu nämns tillsammans med.

"Livet är en parentes mellan Evigheten och Evigheten"

I den sista - "Hej då, ha det så bra" (2003), ur vilka citaten här är hämtade - finns också det som måste vara den vackraste dikt hon skrev, den som riktar en specificerad välgångsönskan till ett barnbarn eller vem det nu kan vara. Åsa Beckman citerar ur den i dagens DN, och jag hämtar också några passager ur densamma:

"Du ska få ett panoramafönster
i barnbidrag.
Stjärnhimlen ska vara din vardagsrumstapet
och Mozart ska skriva musiken. 
Du ska få ett hem
som älskar dig.
Du ska få sinne för humor.
Och Strindbergs samlade verk
(- - -)
Klar i tanken ska du vara.
Och stark i känslan.
Du ska få ha roligt.
Allt detta står i hemförsäkringen.
(- -)
Min julklapp till dig är att om du faller
ska medmänniskorna glädjas åt att få ta emot dig.
Ett vänligt leende ska gå genom hela din resa.
En frisedel ska jag sända från min ensamhet.
Du ska inte få ärva någonting alls av mig.
Men du ska få alla pengarna."

Och de sista raderna i den sista dikten i den sista diktsamlingen lyder:

"Kärleken är inte evig.
Döden däremot.
Döden däremot är evig.

Hej då, ha det så bra!"


Bilden: Kristina Lugn, foto

Högtstående bondkomik

"Hjälp sökes!" går sedan en tid för utsålda hus på Orionteatern i Stockholm. Föreställningen presenteras av de ansvariga själva på följande sätt:

HJÄLP SÖKES är en nyskriven musikal av Kristina Lugn, Benny Andersson, Björn Ulvaeus och Lars Rudolfsson.
I HJÄLP SÖKES medverkar Johan Ulveson, Sofia Pekkari, Magnus Roosmann och Suzanne Berdino samt två kor, två grisar, en get, en häst, tre hundar och fyra gäss!

Om föreställningen verkligen gör skäl för beteckningen musikal kan väl diskuteras, eftersom det dröjer ett bra tag innan en enda ton sjungs i den sandiga cirkusmanegen. Men ok, sånginslagen ökar efterhand och det som börjar som bondkomiska gräl övergår alltmer i underfundiga texter, talade såväl som sjungna, om två medelålders bondbröders svårigheter att leva ett värdigt liv utan hushållshjälp. Ja, om det nu verkligen är det som fattas.

Kristina Lugn är givetvis som alltid pålitlig i sin svarta humor, och det är som alla vet inte första gången hon utnyttjar kontaktannonsen för sina litterära syften. Hennes egenart ligger till stor del i en eminent förmåga att med lätt hand vrida till alla slags språkliga schabloner, göra dem dubbelbottnade, låta dem landa i en existentiell grimas. "Vi bor i samma ämnesområde" är, apropå inte bara ungkarlsbönders relationssvårigheter, en typisk sådan kristinalugnare som åtminstone får mig att börja moussera inombords. Den här föreställningen är fylld av sådana fempoängare, så textmässigt är den tveklöst gjord för en vuxenpublik. Samtidigt är den till inramning och uttryck en ganska fantastisk blandning av barnteater, bondkomik, cirkus och lättillgänglig (och bitvis mycket vacker och populär) musik av Benny Andersson. Men som sagt, det är Lugns texter som gör den stora skillnaden.

Det är bara att summera och säga att jag hade kungligt, eller kanske snarare folkligt, roligt, att detta helt enkelt är kvalitativt högtstående underhållning genomförd på bästa sätt av både djur och människor.

Foto: Ann Lindén