Ja, vad ska man säga?
Ett så kallat folkligt klagomål på Svenska Akademien brukar vara att den alltid väljer någon okänd jävla poet som ingen annan än experter hört talas om. Medan andra hävdat att ett viktigt syfte med litteraturpriset är att uppmärksamma dem som inte redan hör till massmarknadens ikoner.
Även om jag inte vill tro att det är popularitetsjakt som avgjort valet av Bob Dylan så tycks det i alla fall vara en i viss mån annan inställning som behärskar den nuvarande Akademien.
Mitt eget förhållande till Dylan har alltid varit respektfullt men svalt. Det beror i första hand på att jag aldrig fastnat för varken hans musik eller hans sätt att sjunga, men samtidigt räknat med att de kan ha rätt som menar att hans texter har unika kvaliteter.
Så kanske är det här ett pris som tvingar mig och andra att upptäcka en stor poet som vi hittills inte lyckats uppfatta i några av de låtar som vi alla ofrivilligt har i vårt blodomlopp.
Men jag får nog erkänna att jag redan nu väntar på ett mer intresseväckande val nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar