Sandstränderna. Thailändska intryck (2)

Jag har egentligen aldrig lockats av resmål där sandstranden är huvudsaken. Ändå har jag av olika anledningar haft turen att hamna på några av världens bästa sandstränder. Givetvis har det bjudit på storartade upplevelser även för en badkruka som jag som kräver turkosfärgat vågsvall från ett tropiskt hav för att gå i.

En sandstrand är ju inte bara en remsa sand utan även hav eller insjövatten och där sanden tar slut någon form av landskap - en trädbevuxen terräng, stenar eller klippor. Med andra ord är stranden inte sällan också ett mer eller mindre storslaget natursceneri.

Det är länge sen nu, men jag minns Silver Beach, utanför Buchanan i Liberia. Inget känt turistmål, men det var mitt första möte med en strand som vilken broschyrmakare som helst skulle vilja sätta på framsidan. Jag joggade i sanden mol allena med havet och djungeln på ömse sidor om mig och med de pilsnabba strandkrabborna flyende ner i sina hål ett par meter framför mina fötter.

Jag minns långt senare Seychellernas stränder, den ena mer sagolik än den andra, särskilt på La Digue med de mäktiga granitblocksformationerna utspridda i sanden som en naturens egen konstfulla installation. I en internationell resetidskrift såg jag för några år sedan att några av dessa stränder klassats som världens mest utsökta. Och även om jag inte tror att den fulla överblick föreligger som sådana utsagor måste bygga på, är jag i det fallet beredd att sätta tilltro till dem.

Och nu senast stränderna i Krabis omgivningar i Thailand. En tur till Hong Island hör till det obligatoriska programmet för den som befinner sig i dessa trakter. De magnifika, brant stupande kalkstensklipporna bidrar starkt till naturupplevelsen, här liksom i hela den övärld som breder ut sig i bukten. Under båtfärden ut tyckte jag mig bland öarna kunna urskilja Arnold Böcklins Dödens ö, lyckligtvis förstås en illusion. 

Dock - på en stig inne i bushen på Hong Island stötte jag på resterna av en long tail-båt som kastats in bland träden under den fruktansvärda tsunamin för snart tio år sedan. Den ligger kvar där som ett minnesmärke.

Den främmande faunan hör också till: fiskarna i vattnet, fågelsången i trädkronorna, några praktfulla fjärilar och en makligt promenerande varan som väste lite irriterat när jag blev för närgången med kameran.

Det var ett bröllop som denna gång förde mig till dessa stränder. Ett paradisiskt arrangemang för bekräftelse av en relation med allt vad den innebär av förhoppningar för framtiden. Det hela utspelade sig på en annan strand, Phra Nang, en sen eftermidddag medan solen sjönk i havet. Och ja, det var naturligtvis mycket mycket vackert.

Foto: EJ
Bilderna (klickbara!) uppifrån och ned:
- Klong Muang Beach
- Hong Island
- Okänd ö
- Skelettet av en krossad long tail boat
- Varanödla, Hong Island
- Hong Island
- Phra Nang (de fyra sista bilderna)