"K" och "F"

I julveckan gick jag i bokhandeln och letade julklappar. Främst var jag ute efter en bok om hundens kommunikation till G., men jag lämnar sällan en bokhandel utan en gåva till mig själv också. 

Det var när jag stannade till framför ett bord med den senaste pocketutgivningen som ögonen föll på Katarina Frostensons dagboksliknande anteckningar från hennes och makens ("kulturprofilen") tillvaro under massmediedrevet mot dem och mot Svenska Akademien, det som resulterade i hennes uteslutning ur Akademien och rättegång och fängelsestraff för makens del.  I likhet med det mesta av annan självutlämnande rapportering om en period i författarens liv hade jag tänkt undvara även Frostensons. Men efter en stunds bläddrande i "F" fann jag den så pass intressant att jag även plockade med mig "K", den första delen. (Den tredje delen, "A", fanns ännu inte i pocket).

Det är ett överraskande rikt innehåll man får ta del av - ett stridbart försvarstal förvisso, men väldigt mycket mer än så. Det är ett vittnesbörd, inte bara om att vara utsatt för det hon själv uppfattar som falska anklagelser och ett massmediedrev utan like, utan även om den bildade människans överlevnad genom läsande och skrivande, genom umgänget med ovärderliga vänner bland de döda och även några kvarvarande bland de levande. Kort sagt genom tillgång till ett ansenligt kulturellt kapital i form av ett antal husgudar som hon under livets gång tillägnat sig och kan återkoppla till. 

Som den framstående författare hon är lyckas Frostenson effektivt blanda essäistisk reflektion, lyriska stämningsbilder och realistiska skildringar av den turbulens som en delvis ny och annorlunda vardag försatte henne i. Akademibråket och dess följder styr tankar och stämningar mot de valfrändskaper hon åkallar. Men innehållet höjer sig över den stridsskrift som texten styckevis samtidigt är. Beskrivningen av ett kulturklimat förstärkt av väckelserörelser av typen "me too" äger givetvis giltighet utöver det aktuella fallet:

"Och jag ropar: Ta oss ut ur den trånga stöveln! 
Bort från en fördömande tid präglad av

den enhälliga andan, med  sin vilja att tillhöra

och den skräck för att avvika som detta föder.

Där "friheten" är att gå upp i en rörelse, att ingenting vara

utanför den, att vilja ge upp sig själv, att slippa tänka"

("F", s. 138)

Ett nytt ord på k har jag lärt mig. K som i kabal: hemlig sammansvärjning, komplott. 

På F finns det fler, mer välbekanta ord. Förutom författarinnans efternamn finns f som i färd, fängelse, frihet, Frankrike. Framför allt f som i fall(et). Falla; även falla för frestelser.

Apropå det sistnämnda tas förvisso den älskade maken i försvar, dock utan att framställas som Guds bästa barn. Någon blind förnekare av hans eskapader är hon ingalunda, det är tanken på honom som våldsman som hon med hetta vänder sig emot.

Ja, jag märkte hur mina sympatier växte ju mer jag läste, och inte bara på grund av den språkligt och litterärt sett överlägsna framställningen. Jag njöt såväl av sinnligheten och sorgsenheten som de vreda utfallen mot de "flockvisa hatarna", de kränkta och hämndlystna megärorna, knytblusrevolutionärernas kabal och den nymoralistiska korsfararmentaliteten i DN Kultur. 

Jag tänker följaktligen skaffa mig del tre också. Den lär visa ännu mer av den förra Frostenson, poeten och frankofilen som offrades så att Svenska Akademien skulle kunna överleva.