Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

måndag 31 januari 2022

Rösterna och musikhistoriens häftigaste samlag




Lördag 29 januari 2022 kl 15.00. Plats: Stora salen

Medverkande
Kungliga Filharmonikerna
Karina Canellakis dirigent
Heidi Melton sopran
Katarina Karnéus mezzosopran
Stefan Vinke tenor
Raimund Nolte baryton
Franz-Josef Selig bas

Musiken
Richard Wagner Akt II ur Tristan och Isolde

Nog för att jag länge betraktat Wagners "Tristan och Isolde" som om inte det största så i alla fall ett av operakonstens allra största verk. Glad blir man när man så tveklöst som i lördags i Konserthuset, Stockholm, kan bekräfta att värderingen står sig. Efter att än en gång ha drabbats av den överväldigande prakten och kraften i denna musik kan man bara kapitulera.

Det var visserligen en konsertant version av endast den andra akten vi fick ta del av, men det kompenserades av att man kallat in fem sångare av internationell toppklass och att Filharmonikerna, under ledning av den unga och redan mycket framgångsrika Karina Cannelakis, som vanligt visade en kompetens som inte lämnar något i övrigt att önska. 

Operakonst konsertant? Ja, men i det här fallet är det trots allt inte så mycket man går miste om eftersom dramat i så hög grad ligger i själva musiken, detta orkestrala överdåd där den glödande sinnligheten gång på gång laddar ur i ren extas. Librettons ord talar högstämt till Natten och den eviga kärleken i livet och i döden, medan musiken återger det som måste vara musikhistoriens häftigaste samlag. Lyssna bara till duetten när Tristan äntrar scenen och möter Isolde: "Isolde, Geliebte! - Tristan Geliebter!" Båda sköljs med i orkesterns pumpande böljegång och uppgår i varandra - "dein-mein, mein-dein". Och några minuter senare följer det ljuvliga lugnet i bönen till Natten: "O sink hernieder, Nacht der Liebe".

När hörde vi senast en ung Wagnersopran med stålblanka röstresurser av en art som gett recensenter erinringar om Birgit Nilsson? Ja, det är högt beröm, men faktum är att det inte bara var Heidi Melton som glänste denna eftermiddag. Jag rös av välbehag inför den brunnsdjupa klangen i Franz-Josef Seligs bas, de övrigas insatser inte att förglömma.

Det kan förstås inte hjälpas - begäret efter första och sista akten väcktes. Tänka sig att få se och höra dessa sångare i en helaftonföreställning. 

För den som missade eller vill återuppleva konserten ges ett strömmat tillfälle söndagen den 6 februari kl. 19.00 via Konserthuset Play.

Foto: Konserthuset, Stockholm. (Bilden är klickbar!)

Inga kommentarer: