Det var när jag stannade till framför ett bord med den senaste pocketutgivningen som ögonen föll på Katarina Frostensons dagboksliknande anteckningar från hennes och makens ("kulturprofilen") tillvaro under massmediedrevet mot dem och mot Svenska Akademien, det som resulterade i hennes uteslutning ur Akademien och rättegång och fängelsestraff för makens del. I likhet med det mesta av annan självutlämnande rapportering om en period i författarens liv hade jag tänkt undvara även Frostensons. Men efter en stunds bläddrande i "F" fann jag den så pass intressant att jag även plockade med mig "K", den första delen. (Den tredje delen, "A", fanns ännu inte i pocket).
Det är ett överraskande rikt innehåll man får ta del av - ett stridbart försvarstal förvisso, men väldigt mycket mer än så. Det är ett vittnesbörd, inte bara om att vara utsatt för det hon själv uppfattar som falska anklagelser och ett massmediedrev utan like, utan även om den bildade människans överlevnad genom läsande och skrivande, genom umgänget med ovärderliga vänner bland de döda och även några kvarvarande bland de levande. Kort sagt genom tillgång till ett ansenligt kulturellt kapital i form av ett antal husgudar som hon under livets gång tillägnat sig och kan återkoppla till.
Som den framstående författare hon är lyckas Frostenson effektivt blanda essäistisk reflektion, lyriska stämningsbilder och realistiska skildringar av den turbulens som en delvis ny och annorlunda vardag försatte henne i. Akademibråket och dess följder styr tankar och stämningar mot de valfrändskaper hon åkallar. Men innehållet höjer sig över den stridsskrift som texten styckevis samtidigt är. Beskrivningen av ett kulturklimat förstärkt av väckelserörelser av typen "me too" äger givetvis giltighet utöver det aktuella fallet:
Bort från en fördömande tid präglad av
Ja, jag märkte hur mina sympatier växte ju mer jag läste, och inte bara på grund av den språkligt och litterärt sett överlägsna framställningen. Jag njöt såväl av sinnligheten och sorgsenheten som de vreda utfallen mot de "flockvisa hatarna", de kränkta och hämndlystna megärorna, knytblusrevolutionärernas kabal och den nymoralistiska korsfararmentaliteten i DN Kultur.
Jag tänker följaktligen skaffa mig del tre också. Den lär visa ännu mer av den förra Frostenson, poeten och frankofilen som offrades så att Svenska Akademien skulle kunna överleva.
8 kommentarer:
en märklig kvinna, obehagligt när Frostenson flera gånger skriver om sin 'oskyldige' make
(lånat alla tre på biblioteket)
Nej, oskyldig är han uppenbart inte enligt svensk lagstiftning. Givetvis är Frostensons beskrivning av makens karaktär en partsinlaga, och jag uppfattar den också som ett inlägg i diskussionen om vad som ska innefattas i begreppet våldtäkt.
Men oavsett man betraktar hans beteende som brottsligt eller inte kan det ju alltid värderas som moraliskt förkastligt.
Och det är ju inte heller första gången i historien som en älskad skitstövel tas till nåder av sin partner. Och det är inte heller alltid lätt att utifrån förstå sig på en äktensklaplig relation som ter sig främmande för ens egen.
Du bör absolut läsa A. Den ger en mer utvecklad, gedigen och eftertänksam bild. Men nog tycker jag att redan F rörde sig i den riktningen.
Jag ser fram emot att läsa även tredje delen.
Einar,
Jag skickade just ett boktips till din mail men det studsade tillbaka. Denna ville jag visa dig:
Den tredje mand er forfatteren Karl Aage Rasmussen portræt af Joseph Haydns liv og værk.
Vänligen, Thomas
Tack Thomas!
Han är verkligen flitig den gode Rasmussen. Och han skriver ju bra; fin essäistik med inblickar i både biografi och verk.
Jag har bytt bredbandsleverantör och blev därmed av med min gamla epostadress.
Min nya adress är denna:
jakobssoneinar@gmail.com
Tack för din nya mailadress Einar.
En ny bok från honom är alltid lika välkommen.
Skicka en kommentar