Den glada unggalten?

Dan före dan, skinkan lagad.

I år var den tydligt stämplad i stor stil, förmodligen för att ge intryck av kvalitet och noggrannhet. Som framgår av bilden är det alltså fråga om en svensk unggalt som fått släppa till tre kilo skinka till mitt julbord. Den fick mig att en kort stund innan jag sköt in den i ugnen ägna dess tidigare liv en tanke.

Var den en glad galt som trots sitt korta liv levde ett lyckligt grisliv?  Eller var den endast ett knorrlöst och olyckligt nummer, blott en själlös produkt av en själlös industri?

Nu och då får vi rapporter om gräsliga farmförhållanden som gör att man kan känna förståelse för stridbara djurrättskämpar. Jag hoppas att min omsorgsfullt kategoriserade gris fick ett hyfsat liv, även om jag befarar att den missade det mesta av det bästa grislivet. Och det kan inte hjälpas - en association till en annan del av det moderna svenska julfirandet dök upp, nämligen Disneys obligatoriska julfilm med tomteverkstaden och det löpande bandet. Om jag inte missminner mig står där en tomte och stämplar leksaker i baken.

Jag ska nu försöka befria mig från dessa associationer till förmån för andra, mer angenäma jultankar. Och jag önskar alla mina läsare just det senare. God Jul!

PS. Skinkan smakar utmärkt. Så  kanske var det en inte alltför stressad och olycklig gris, trots allt? D.S