Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

lördag 5 mars 2022

Despoten måste bort


Det är svårt nu att koncentrera sig på något annat än kriget i Ukraina. Det är lätt att man försjunker i dystra tankar och uppgivenhet när rapporterna alltmer pekar rakt åt helvete. 

Jag försöker informera mig i mediernas ström av ord och bilder, filmklipp, tal och kommentarer om vad som verkligen hänt och händer, om vad som sker i det som synes ske. Jagande en rimlig förklaring. Fastklamrande i önsketänkandet att någon eller några i makternas inre cirklar sitter inne med en förnuftig slutsats, en möjlig utväg. Med mod att välja den.

Men det kommer antagligen bara att bli ännu mycket värre, det tycks vara allas onda aning, påtagligast för dem som flyr i hundratusental. Det finns inte så mycket mer att förstå än att katastrofen mångfalt kommer att förvärras - om inte envåldshärskaren på ett eller annat sätt oskadliggörs. 


Jag ser ännu ett av hans tv-tal. Hans beslutsamhet skrämmer för att den så tydligt klargör att vi har att göra med en man som vägrar befatta sig med verkligheten, en man som inte låter sig rubbas i sin megalomani och sina apokalyptiska föreställningar. En krigshetsare som trogen sin mission att göra Ryssland stort igen är beredd att löpa självdestruktionens lina ända ut. Med stora delar av såväl soldater som befolkning förda bakom ljuset.

Hur kan detta få fortgå? Den ofattbara mängden skadegörelse, allt mänskligt lidande, alla spillda liv för en dåres imperiedrömmars skull.
 
Det förfärande scenario som väntar kan bara förhindras genom att despoten omedelbart förpassas från scenen. Ingenting stoppar honom, han måste stoppas.

Det är i Ryssland nånting måste ske.


Bilderna: 
Lån från Kungl Krigsvetenskapsakademin (ovan)
The Economist, förra veckans omslag (nedan)

6 kommentarer:

Inre exil sa...

Bäste Einar! Jag instämmer helt i det du skriver. Tyrannmorden har förekommit många gånger i historien. De män som försökte döda Hitler misslyckades, men om de lyckats skulle det ha förändrat historiens gång. Problemet med Putin är väl att han är extremt skyddad, både fysiskt och mentalt. Hans extrema propagandaapparat ger starkt stöd bland ryssarna. De tycks som majoritet rentav tvivla på att förstörelsen och massmorden i Ukraina äger rum. En i hans egen krets som dödar honom? Låt oss hoppas så att dårskapen tar slut. Han är ett hot mot oss alla.

Einar J sa...

Ja, Thomas, jag delar dina tvivel på att Putin i nuläget går att komma åt. Än så länge. Och ja, mediesituationen fördystrar utsikterna till folklig revolt.
Endast om hans gränslöshet tar sig allt hänsynslösare former och de som finns i hans närhet inser att de för nationens bästa är tvugna att ingripa, ja då kanske det ändå kan ske.
Men innan dess, denna vanvettiga situation med kaos och lidande.

Inre exil sa...

Per Svensson sammanfattar bra i dagens DN:

Mussolinis lik hängdes upp och ner vid en bensinstation i Milano. Hitler sköt sig i sin bunker. Ceausescu ställdes upp mot en husvägg och arkebuserades. Saddam Hussein hittades i en jordhåla och hängdes. Khaddafi släpades ut ur ett betongrör och likviderades.

Caligula blev för övrigt också han dödad. Han stacks ner av en grupp sammansvurna, bland dem en befälhavare för den kejserliga livvakten, pretoriangardet.

De tyranner som haft turen att dö på stillsammare vis har straffats på annat sätt. I Dantes Inferno, sjunde kretsen, simmar de för evigt runt i en flod av kokande blod.

Mycket att tänka på för Vladimir Vladimirovitj

Einar J sa...

Ja, jag läste också Per Svenssons tänkvärda artikel.
Jag såg också Sofi Oksanen intervjuas ikväll i SVT:s Agenda. Hon menar att Putins förebild är Stalin, och att hans ambition är att gå till historien på liknande sätt.
Jag tänker att det mycket väl vara så. För oss i det föraktade väst ingen positiv föregångare precis, men för honom någon som vann "det stora fosterländska kriget" och som enväldigt och skrupelfritt upprätthöll lägerstaten, vad än det innebar av mord, svält och förtryck.

Gabrielle Björnstrand sa...

Mycket sorgligt är det. Jag ser fram emot att P blir dödad av någon i de inre cirklarna. Nu avskedar han tydligen 100-tals personer, för att han är rädd att bli förgiftad. Vet inte om det vore hela lösningen, säkert inte, men hans mycket skadade psykologi är ändå en del av hela den här historien. För maktmänniskornas raseri, bevare oss, milde Herre Gud. En gammal och evig bön.

Einar J sa...

Ja, Gabrielle, det är många som stavar på den bönen, med eller utan tro på bönhörelse. Vi får ju inte veta vad som pågår i Kremls kulisser bakom en - ofrånkomligen - alltmer paranoid envåldshärskare. En härskare utbytt mot en okänd annan utgör förstås ingen garanti för en varaktig lösning. Men nog måste något drastiskt ske för att få stopp på vansinnet, som annars hotar bli en utdragen katastrof med ödesdigra konsekvenser för framtiden.