En yngre halvbror till en framgångsrik författare - Sebastian Knight - vill författa en biografi över sin nyligen alltför tidigt döde anförvant. Det vill han göra av skuldkänslor för att inte ha ägnat honom större intresse medan han levde och i polemik med hans sekreterare, en annan levnadstecknare som inte vederhäftigt lyckats skildra "Sebastian Knights verkliga liv".
Det sistnämnda inom citat är titeln på Vladimir Nabokovs första roman på engelska, skriven i Paris 1938 (till svenska av Aris Fioretos, Bonniers, 2002). Det lär väl också vara titeln på den bok som brodern V. avser att skriva.
Kanske vill han skriva den helt enkelt för att han beundrar broderns romaner men egentligen inte vet så mycket om hur hans vuxenliv gestaltade sig och hur det förhåller sig till romanerna. Där finns som i alla människors liv en gåta som han vill undersöka. Dessutom har de trots sina olika liv i skilda länder onekligen en far och sitt ryska ursprung gemensamt.
Varför vill vi nå en djupare förståelse för en annan människas liv och verk? Hur mycket kan vi komma åt av det som är betydelsefullt för vem hon var? Vilket mått av identifikation är nödvändigt och i vad mån kan detta samtidigt förvränga bilden? Vilka gåtor måste kvarstå?
Den föregivna undersökningen utgår från några efterlämnade dokument - ledtrådar som framför allt riktar intresset mot två kvinnor i Sebastian Knights liv. Det hela får därmed drag av en detektivhistoria när V. väl ger sig i kast med uppgiften.
Han stöter omedelbart på hinder och motgångar i jakten på de personer han vill träffa och intervjua. Som bäst är det andrahandskontakter som bidrar med en del upplysningar som pekar vidare men som inte tycks leda någon vart. Redogörelsen för det mödosamma insamlandet av material hamnar i fokus; miljöer och karaktärer passerar revy och resorna, sökandet och tankarna blir för läsaren lika viktiga som Sebastian Knights romaner och livshistoria.
Nyckelpersonerna - de båda älskarinnorna - låter sig nämligen inte kontaktas utan vidare. I den mån de visar sig framstår de åtminstone till en början som undanglidande och gäckande skuggfigurer. Den första, som V. en gång flyktigt mötte i Paris tillsammans med brodern, stöter han till sist ihop med av en slump på gatan men kommer av sig när hon inte känner igen honom.
Efter att systematiskt ha betat av en lista med fyra namngivna och tänkbara kandidater börjar han ana vem den andra, den senare kvinnan är, ryskan som vistades på samma hotell som Sebastian under en period mot slutet av hans liv. Hennes väninna blir intresserad av V:s ärende och lovar att förmedla kontakten, ett möte som dock hela tiden skjuts upp och där väninnan till sist avslöjas som falsk och troligen den som V i själva verket söker.
Romanen kulminerar i beskrivningen av författarens resa till broderns dödsbädd, en kapplöpning med tiden vars utgång inte ska röjas här, mer än att verkligheten än en gång visar sig bedräglig. Än en gång en för Nabokov typiskt underfundig och flerdimensionell historia. Än en gång en sofistikerad lek med identiteter, fiktion och verklighet. Och som Nabokov själv en gång så klokt och riktigt skrev: En författare bör ha en poets precision och en vetenskapsmans fantasi.
Vem denne Sebastian var och är förblir en gåta. Kanske är han författarens alter ego, kanske ren fiktion, eller också verkligen en halvbror till någon som genom honom försöker fylla ett tomrum inom sig själv. Oavsett vilket lär deras biografier aldrig kunna överbrygga glappet mellan det nedtecknade och det verkliga livet.
Sannerligen en märkvärdigt modern roman för att vara skriven för åttio år sedan.
Bilden: Vladimir Nabokov
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar