Italo Calvinos debutroman

Det var i början på åttiotalet jag hade min stora Calvino-period. Då hade "Om en vinternatt en resande" kommit på svenska och jag var fast. Jag läste sedan på både svenska och engelska allt jag kunde komma över av honom. En av de romaner jag oftast återvänt till är "De osynliga städerna", som jag räknar som en av höjdpunkterna i den moderna prosakonsten. Ja, jag skulle kunna räkna upp flera av hans titlar som alltid kittlar min lust till omläsning. 

Calvino dog i hjärnblödning i Rom 1985 och jag minns att tidningarna skrev att Italiens president besökte hans dödsbädd, vilket alltså är sådant som kan ske i kulturnationer som Italien.

Nyligen kom Calvinos debutroman "Stigen där spindlarna bygger bon" för första gången på svenska (Natur och Kultur, 2016, översatt av Johanna Hedenberg). Det är en fin liten roman om krigsåren, på ett sätt påminnande om hans mest berömda om pojken som bor i träden: "Klätterbaronen". Även här handlar det om en ung pojke som utmärker sig, fast på ett helt annat sätt. Pin, som han heter, är en odåga som skriker och gapar, sjunger skabrösa visor, retas och är allmänt oförskämd, en gatpojke som vistas bland gubbarna på krogen och bor tillsammans med sin äldre prostituerade syster. 

Pin stjäl en natt en pistol av en tysk sjöman medan denne är upptagen av systern i systerns säng, om man säger så. Han gömmer pistolen i ett spindelbo i skogen, känner sig med ens betydelsefull och hämtar kraft från denna sin hemlighet under sina eskapader bland stridande på båda sidorna i kriget. Han haffas och misshandlas av fascisterna men hamnar därefter i sällskap med partisanerna i ett förband för avskrapet, huvudsakligen bestående av vilsekomna, måttligt dugliga individer. 

Berättaren är allvetande även om händelserna mestadels ses ur pojkens synvinkel och trots sin ställvis brutala realism har en ton av saga över sig. En grym saga för vuxna kanske man ska tillägga, och med flera vackra naturskildringar. 

Pin kan aldrig riktigt förstå de vuxna männen, deras drifter och oberäknelighet. Men han är en fena på att uppfatta deras svagheter och tar sig fram med provokationer som väcker både förargelse och munterhet. Han liknar en blandning av gnom och storögd gosse som alltför tidigt blir vittne till alltför mycket av ondskan här i världen. 

Med tanke på att detta skrevs när Calvino var i tjugoårsåldern måste man säga att han redan här är en förvånansvärt durkdriven författare. Skildringen av partisanerna är på intet sätt förskönande, snarare tvärtom. Calvino lyckas ändå framställa deras vrede och umbäranden med sympati och till och med plantera ett resonemang om vad kampen går ut på hos några ideologiskt skolade befäl i ett kapitel som bryter av mot resten. 

Diskussion uppstår vid den politiske kommissariens besök om bevekelsegrunderna för motståndskampen och den revolutionära "förlösningen", om likheter och skillnader mellan dem själva och fienden och vilken nytta, om någon, man kan ha av de "dåliga" människorna, det vill säga trasproletariatet. Här och nu är i alla fall uppgiften att bekämpa fienden och att sedan en och annan blir en överlöpare är sådant man får skriva på den bristande medvetenhetens konto. Så ungefär går diskussionen bland dem som anser sig medvetna.

Calvino skrev 1964 ett förord till detta sitt förstlingsverk och det finns lyckligtvis med. Där talar han om tidsandan och "neorealismen" och rannsakar sig själv och det sätt på vilket han skildrade det ämne som alla var upptagna av då strax efter inbördeskriget. Intressant nog påpekar han att realismen i berättelsen snarare borde ses som en form av expressionism, eftersom den gestaltning han gjorde av sina krigserfarenheter förvreds i en sorts grotesk. Som försvar mot heroism och tillrättalagd ideologisk prosa valde han detta tillvägagångssätt och de udda människorna och deras tillvaro. Med en gatpojke som central gestalt fick författaren distans och berättelsen sin behövliga objektivitet. Det är en beundransvärd text som innehåller intressanta tankar om författarskap och mognad, och om litteraturens förhållande till liv och verklighet.