Feminister och feminister

Jag slår upp dagens DN Kultur och blir klar över varför jag alltid gillat skribenten Nina Björk, även när jag inte är till alla delar överens i sakfrågorna. Den här gången dock helt överens när hon beskriver skönlitteraturens uppgift efter att ha läst fjärde delen av Karl Ove Knausgårds omskrivna självbekännelser (som jag så här inom parentes sagt själv tänker hoppa över). Det är hennes intelligens och hennes fria och självständiga sätt att närma sig sina ämnen som gör det. I det här fallet en bok som beskrivits som "extremt grabbig".

Hur annorlunda med feministen Björk jämfört med feministen Sveland & Co! Vilken skillnad på den som förmår och den som inte förmår identifiera sig med fler än sin egen enstämmiga kör av klagande trossystrar!

Så här slutar Nina Björk sin kommentar: "Det var så här det var, i det där inre, i det där bankande hjärtat som var så förtvivlat svårt att nå. Det var ungefär som i mitt. Och det som inte var ungefär detsamma som i mitt blir ändå inte obegripligt. Verklighetens män kunde aldrig få mig att förstå det. Men skönlitteraturen kan det."