Jag ställer in mig på Mahler ännu en gång denna höst, en höst som redan bjudit på "Uppståndelsesymfonin" och nu gått in i vinter och adventstid. Förbereder mig inför fredagens konsert i Berwaldhallen (även torsdag) då den tredje symfonin ges med Radiosymfonikerna, Daniel Harding, damkör, gosskör och Anne-Sofie von Otter. Trean är lång och den är stor, väl värd att se fram emot.
Advent betyder ankomst, fick jag en gång lära mig - ankomst i betydelsen väntan på densamma. Men här väntar ingen vintrig julmusik utan tvärtom ett backanaliskt intåg i sommarhagen efter ett uppvaknande en drömlik morgon. Här kommer allt att finnas av det som talade till tonsättaren om blomsterängar, fåglalåt och skogens vilda djur, men också om människan i såväl den djupaste midnatt som i universell gudomlig kärlek.
Den fjärde satsen är en tonsättning av en av dikterna i Nietzsches "Also sprach Zarathustra":
O människa! Giv akt!
Vad har min midnatt sagt?
Jag sov, jag somnat in
I djupa drömmar bragt
Och djup är världen min
Mer djup än dagens makt
Djupt är dess hjärtekval
Lust - djupare än kvalet vet
"Dö! Sluta" är all smärtas tal
Men varje lust vill evighet -
Vill djup, oändlig evighet -
(Översättningen av Tage Thiel)
Jag har idag som förberedelse lyssnat till en relativt färsk inspelning med en av de riktigt stora dirigenterna, Bernhard Haitink, som i höstas, 90 år gammal, gjorde sitt sista framträdande på dirigentpulten. Hans många inspelningar av Mahlers och Bruckners musik med de allra främsta orkestrarna har betytt oändligt mycket för de flesta av oss som allt sedan unga år haft dessa båda kompositörer som husgudar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar