Höstkalendern

Den text som följer här skrevs i förrgår då Issa fortfarande var i livet. Det var ju inte minst för hennes skull, för den stora plats hon tog i G.s och mitt liv, som kalender och planering behövdes även för ett pensionärspar. Planering så att reservmatte kunde rycka in, och allt kunde löpa på som vanligt. 
Den här hösten blir nu på allt sätt annorlunda, men desto större anledning att hålla fast vid kalenderns förhoppningsfulla noteringar om levande musik.

Till förberedelserna för höstsäsongen hör att boka biljetter till några av de mest lockande evenemangen under de närmaste månaderna. I sedvanlig ordning har jag lusläst programmen för de konsertestrader och teaterscener som jag oftast besöker i Stockholm och Uppsala. Några av russinen i kakan tänkte jag nämna.

För att börja med det kostsammaste: Kungliga Operan har hakat på den goda idén att sätta upp ett senromantiskt verk som inte på mycket länge hört till vanligheterna men som på senare år återkommit på världens operascener, nämligen Franz Schrekers "Die ferne Klang". 

Schreker var oerhört stor fram till och med 1920-talet, och just den här operan från 1910 blev det stora genombrottet som spelades överallt, faktiskt även på Stockholmsoperan 1927. Med sin djärva harmonik uppfattades Schreker av sin samtid som progressivt modern, av nazisterna dock som entartet. 

Libretton handlar om kärlek med förhinder - så klart den gör det. Ett hägrande konstnärskap, en fjärran klang lockar tonsättaren Fritz att lämna sin kärlek Grete, som dock aldrig upphör att söka efter honom. Fritz finner aldrig den där klangen som hela tiden gäckar honom, men som till sist för honom tillbaka till Grete, om än för sent. Operan annonseras nu i Stockholm med frågan: Väljer du ditt liv eller är vår existens ödesbestämd?

Inte mig emot blir denna höst ännu en Mahler-höst. Den andra symfonin, "Uppståndelsesymfonin", ges i Konserthuset den 9/11 med Filharmonikerna och gästande dirigenten Christoph Eschenbach. Eric Ericsons kammarkör och sångsolisterna Anna Larsson och Marisol Montalvo medverkar också i detta existentiella drama som för en gångs skull hos Mahler slutar i extatisk triumf över döden: "Hör auf zu beben, Bereite dich zu leben!" 

I Berwaldhallen spelar Radiosymfonikerna under Daniel Harding Mahlers tredje symfoni, den långa och naturdyrkande, i vilken som bekant även en sångsolist ingår, den här gången ingen mindre än Anne-Sofie von Otter. Det sker i början av december.

I september, närmare bestämt den 26/9, kan man se och höra Andras Schiff som både pianist och dirigent i ett gediget program med Schubert, Haydn, J S Bach och Beethoven. Pianokonserter av de båda sistnämnda.  Biljetterna till både denna konsert och Mahler-tvåan släpps klockan 11.00 nu på torsdag 29/8.

Stockholms Konserthus har en fin tradition av pianorecitaler med många framstående pianister. Ständige Grigory Sokolov kommer med ett som vanligt ännu ej annonserat program i oktober. Som medlem av hans trogna beundrarskaran finns jag förstås på plats. 

En annan rysk pianist av en yngre generation, Arkadij Volodos, är mig veterligt för första gången i Stockholm den 17 november och  spelar verk av Franz Liszt och Robert Schumann. Det ska bli intressant att höra honom live, virtuosen som alltid får högsta beröm för sina skivinspelningar och som för några år sen överraskade med en cd-utgåva av Federico Mompous musik. En magiker vid pianot som kanske till och med kan få en att associera till Sokolov?

Jag nämner gärna också en ung italienska, Beatrice Rana, vars cd med bland annat Bela Bartoks "Out of Doors" kom för några år sedan och gjorde mig mäkta imponerad. Hon ger ingen solokonsert utan spelar Tjajkovskijs pianokonsert i b-moll tillsammans med filharmonikerna. Men då har vi redan passerat nyåret och skriver den 16 januari.

Teater? "Dövheten" (Dramaten) gör mig lite nyfiken på hur Niklas Rådström använder sig av Beethoven för att skildra "absolut gehör, känslomässig dövhet och skapande samspel". Beckett är jag ju förtjust i, och en ny uppsättning av "I väntan på Godot" (också Dramaten) väcker onekligen förväntningar. Stackars dem som ska leva upp till dem...

Höstresan går till - ja förmodligen Italien. Det blir mer och mer av återvändande till de gamla säkra resmålen.