Påsken är i musikens värld en tid för lamentation, för passioner och rekvier. Förutom den handfull välbekanta dödsmässor som alltid förekommer den här tiden finns många ohörda eller sällan hörda, faktiskt fler än man kanske anar. Min senaste upptäckt är en från den franska barocken, komponerad av André Campra (1660-1674).
Campras oeuvre består främst av ett antal operor i den franska stil som går under beteckningarna operabalett och musiktragedi. Därtill kantater, motetter och ett alldeles betagande Messe de Requiem som borde ha stora möjligheter att vinna bred popularitet.
Det var en annons som satte mig på spåren: i helgen framfördes nämligen den här mässan i Konserthuset i Stockholm. Jag var inte där, tyvärr, utan har bara lyssnat till några inspelningar via strömningstjänster.
Det är ett rekviem mindre i en dramatisk, mer i en lyrisk innerlig stilart, så tillvida besläktad med andra sentida franska kompositörer som Fauré och Duruflé. Prélude, Kyrie, Graduel, Offertoire, Sanctus, Agnus Dei, Post-Communion är satsbeteckningarna, och bland dem innehåller i synnerhet kyriet, offertoriet och Agnus Dei höjdpunkter som jag använt vid jämförelser mellan inspelningarna.
Två inspelningar vill jag rekommendera. Först och främst en från 80-talet med La Chapelle Royal och Philippe Herreweghe, men även en med Les Pages et Les Chantres under ledning av Olivier Schneebeli (2016).
Det är nog solisterna och kören som i slutänden fäller avgörandet, om än en smaksak vilka röster man föredrar. Offertoriet tycker jag visar prov på det allra bästa hos Campra, särskilt i början när en manstrio i olika röstlägen sammansmälter i tonslingor av enastående skönhet. Och lika vackert är solot i början av Agnus Dei, där även en blockflöjt blandar sig i med en upprepad stilla kommentar och lyfter musiken till eteriska höjder. I det senare fallet har Schneebeli valt en gossopran, som om möjligt förmedlar än mer av innerlighet och andakt. Detta är bara ett par exempel; ju mer jag lyssnar desto mer övertygad blir jag att Campras Requiem borde höra till påskens standardrepertoar.
De båda nämnda inspelningarna kan avlyssnas på endera Youtube eller Spotify.
Bilderna:
Överst: Sandro Botticelli, Kristi begråtande (Alte Pinakothek, München).
Nederst: Densamma, detalj med Kristus och Maria Magdalena. Omslag till Herrewehges inspelning.
8 kommentarer:
tack för tips, svärfar ska gravsättas och jag fyller år....
Hoppas du finner något av den skönhet och tröst som den här musiken rymmer.
Tack för tipset Einar. Ikväll framförs ett requiem här i vår stora Trefaldighetskyrka:
Requiem av Maurice Duruflé. Jag har aldrig hört talas om honom. Har du?
Önskar dig en fin påskhelg, med allt vad den innebär.
Klart du känner till honom, han nämns ju i din text!
Ja, Duruflés requiem har seglat upp som ett av de allra populäraste på senare år.
Önskar dig en fin påskhelg också. Vädret ser ju ut att bli ljuvligt, så jag antar att du sitter vid havet åtminstone någon av dagarna.
Har sjungit både Campra och Duruflé.Båda två fina stycken ffa Duruflé. Om några veckor blir det Fauré det.
Ffg skulle det stå.
Patrik, jag avundas dig ditt körsjungande!
Skicka en kommentar