Jag minns inte den allra första gången, men jag kan inte ha varit mer än bara några år gammal. Minnet av min mor i en situation för mig förknippad med ren glädje för att inte säga mild upphetsning, en situation som skulle upprepas många gånger.
Hon spelade gitarr och kammarorgel, och hon sjöng med en inte stark men klar och tonsäker sopran. Det är från henne jag har det jag har av musikalitet, från henne gåvan av ett livslångt intresse för sång och musik.
Från henne och Einar Ekberg, brukar jag säga - dessa båda välsignade källor till den tonala del av världen som livet igenom varit så betydelsefull för mig.
Min mor med gitarren i knät försiktigt vridande på stämskruvarna. Huvudet sänkt, full koncentration på de vibrerande strängarna, enskilt och parvis och slutligen de sex tillsammans i det avgörande testet: en melodi som jag alltid med samma spänning väntade på, kulmen på det magiska arbetet med att få instrumentet i harmoniskt skick.
Det var en melodi i ganska snabbt tempo med flera tjusiga ackord. Den spritte av liv och lust och krävde ett flinkt fingerspel. "Evangeliiskeppet" hette den. Antagligen en gammal andlig visa som hon möjligen hade från morfar. Orden kommer jag inte ihåg; det var musiken och inte texten som i sammanhanget var viktigast.
Jag hörde aldrig den visan spelas eller sjungas av någon annan, har inte heller hört talas om den sen dess, aldrig lyckats spåra den. Men jag minns melodin och att jag älskade den.
Hur många gånger bad jag inte henne spela den! På barns vis, om och om igen. Mamma, spela Evangeliiskeppet!
Och hon började med att stämma gitarren.
4 kommentarer:
Mycket vackert och gripande. Till och med bilden leder mina tankar tillbaka till mamma som var missionsförbundare och sjöng varje morgon innan vi barn gick till skolan.
Vad fint att höra! Tack Thomas!
Så fina minnen sången "Evangeliiskeppet" väcker!
En av mina barndomsvänner var dotter till en av mina främsta kristna förebilder, Birgit i Vårgårda. Hon hade sparat några sånghäften i serien "Sångens Härold" från sin ungdom, då hon sjöng i Strängmusiken i pingstförsamlingen i Östersund. Einar Ekberg var en av redaktörerna för den sångserien.
I ett av dessa häften fanns sången "Med Evangeliiskeppet". Jag minns bara den första versen. Den går ungefär så här:
"Med Evangeliiskeppet
Jag är på livets hav.
Kaptenen är min Jesus.
Han mig biljetten gav.
Jag fruktar ej för mörkret,
Ej bränningarnas rand,
Ty Jesus lovat föra
Min båt till Hemmets strand.
Jag seglar hem
Till Himlens ljusa strand.
Till sällskap har jag vänner ifrån alla land.
Jag seglar hem
Till Himlens ljusa strand.
Snart hamn jag nått
Och in då gått
Till HÄRLIGHET!"
Birgit, som lärt mig sången, fick själv stiga iland på den Himmelska stranden, när hon var 96 år. Tron på JESUS höll och bar hela vägen.
De enda, förutom Birgit, som jag hört sjunga sången om "Evangeliiskeppet, är en härlig grupp från LP-stiftelsen, Lewi Pethrus' stiftelse, som har fått vara Jesu utsträckta arm för att hjälpa och upprätta hundratals - förmodligen tusentals - människor, som har varit slavar under alkohol och/eller narkotika. Undrens tid är inte förbi!
Tack, bäste Einar, för att Du påminde om den härliga sången!
Tack, också, för att Du berättade så fint om Din mamma! Jag är säker på, att hon fann både glädje och trygghet i Guds löfte i Jes. 54:13:
"Och dina barn skola alla varda Herrens lärjungar och stor frid skola dina barn då hava." (1917.)
Guds rika välsignelse över Dig, Einar, liksom över var och en, som besöker den här sidan!
Ulf Östeby
Saltsjö-Boo
Tack Ulf för din upplysning och din vänliga hälsning! Det var alltså ur ett nummer av Sångens Härold som mamma hämtat den där visan. Vi hade åtskilliga nummer av den musiktidskriften hemma så det stämmer ju väl med din källhänvisning.
Skicka en kommentar