Varning för Norwegian!

Hemma igen efter en flygresa tur och retur Teneriffa, med byten i London, Gatwick. Jag skriver det här i en besvikelse som kanske grundar sig på en tidigare obefogad tilltro till Norwegian, det norska flygbolaget som ju är på väg att konkurrera ihjäl SAS.

Fram till nyligen har jag tyckt att Norwegian skött sig hyfsat för att vara det lågprisbolag det är - med allt vad det innebär av trångt benutrymme och fullt blommande krämarfantasi kring vad man kan avgiftsbelägga utöver själva flygstolen. Men nu är det dags att utfärda en stark Ryan Air-varning på detta bolag. Det verkar vara samma skrot och korn i detta snabbt framgångsrika företag som det hela tiden varit med Ryan Air - ett bolag som jag skytt som pesten och lyckats hålla mig ifrån. Omsorgen om resenärerna är ingalunda prioriterat, vad än man säger i reklamen.

Så här var det:

Några veckor innan vi reste fick vi besked om att man behagat ställa in hemresans flyg. Vi anmodades acceptera, eller ej, att förkorta vår resa med en dag. Och vad gör man om man ändå vill komma iväg och alternativ saknas? Man morrar och tänker att inställt flyg med nittionio procents säkerhet bara är fråga om en sak: att inte skicka upp ett plan i luften som inte fyllts till sista plats.

Gatwick är en vansinnig trafikkarusell som Norwegian flyger flitigt på, vilket man uppenbarligen inte tar hänsyn till i planeringen. På Gatwick får en transferresenär på nytt ta sig igenom både passkontroll och ny incheckning under ändlösa vandringar i tunnlar och trappor och shoppar med en så erbarmlig skyltning att en timmes tabelltid mellan planen nätt och jämnt räcker, för att nu inte tala om vad som händer vid en kvarts försening. Inte minsta upplysning gavs från Norwegian om detta krångel för transferresenärer på Gatwick. Vi hann med, jodå, men efter att med andan i halsen ha trängt oss ned i stolarna välkomnades vi ombord med beskedet att andra försenade Norwegian-flyg med transferresenärer från Faro och Barcelona måste inväntas med någon kvarts försening som följd - en kvart som givetvis blev en timme.

Till råga på allt meddelar pursern att tyvärr, tyvärr så kunde man inte betjäna passagerarna med drycker eller tilltugg, än mindre någon mat för de hungrande och törstande. Ingen pålastning av förnödenheter hade skett, oklart varför. Tanken på att timmen i väntan på avgång i så fall varit särskilt viktig för något ätbart.i vänthallen försökte vi förgäves slå bort.

Hur annorlunda då för en månad sen med KLM till Amsterdam. En billig biljett den också, men med en gammaldags service och bättre utrymme. Och med välsmakande mat och dryck utan att man behövde betala ett öre. Punktlig flygning dessutom. Lite som i gamla dar, på ett sätt som man trodde var försvunnet numera för andra än dem i business class.