Överallt läser jag att novellen nu efter Nobelpriset till Alice Munro kanske kommer att uppvärderas och uppmärksammas efter förtjänst. Man säger att novellen är förbisedd, att den inte räknas som lika fin som "storebror" romanen, att förläggarna helst inte vill ge ut annan skönlitteratur än den som sorterar under beteckningen roman, åtminstone kortroman. Kort sagt skulle noveller stå i strykklass och läsas av nästan ingen.
Jag undrar om detta verkligen är sant. Det må vara att få utpräglade novellförfattare före Munro fått Nobelpriset. Endast Ivan Bunins namn hörde jag nämnas, men det finns naturligtvis några andra som borde nämnts i samma andetag, t ex Luigi Pirandello, Isaac Bashevis Singer, Ernest Hemingway och Pär Lagerkvist.
Jag undrar om vi som gärna läser skönlitteratur verkligen i första hand går igång på romanprojekt på minst 250-300 sidor. (För att nu inte tala om Knausgård-format, uppenbarligen framgångsrikt, men inte för antalet sidor, väl?). Det har ju dessutom något motsägelsefullt antytts att just kortprosan borde passa väl in i en tid med så mycket annat som pockar på uppmärksamhet och som gör att allt som kräver mindre av ens tid har fördel av just detta.
Nej, jag tror att det här pratet emanerar från en del förläggares dubier kring försäljningssiffror och möjligheterna att lansera ett författarskap. Varför korta i stället för långa berättelser då skulle vara ett aber återstår att förklara. Kritiker i allmänhet, eller inbitna läsare i allmänhet, betraktar knappast noveller som mindre intressant. Själv har jag under årens lopp läst lika mycket noveller och kortprosa som "stora" romaner, inte sällan med större utbyte av kortprosan.
Jag tänker inte bara på Anton Tjechov, den störste i genren. Förutom nyss nämnda Nobelpristagare erinrar jag mig på rak arm ett antal andra lysande författare av noveller och kortprosa: Edgar Allan Poe, Katherine Mansfield, Nikolaj Ljeskov, Joseph Roth, Guy de Maupassant, Robert Walser, Somerset Maugham, Hjalmar Söderberg, Jean Luis Borges, Julio Cortazar, Italo Calvino, Eudora Welty, Raymond Carver, Antonio Tabucchi, Willy Kyrklund, med flera, med flera. Och även de som är mest kända för sina romaner - sådana som Fjodor Dostojevskij, Franz Kafka och Thomas Mann - skrev ju några av sina mästerverk i novellgenren. Därför borde man sluta tjata om novellen som en genre i strykklass. Eller förklara vad man egentligen menar.
Alice Munro stod ännu oläst på min läslista. Jag tackar Akademien för den avgörande puffen att börja läsa henne. Att det är fråga om noveller är inte avgörande, men i högsta grad både intressant och lockande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar