Temperaturen har fallit ordentligt i förhållande till förra månadens fläktar av försommarvärme. Jag håller nu ogärna i hundkopplet utan handskar på händerna. Kyliga vindilar gör att jag tacksamt noterar när molntäcket brister och solen får göra sin stora skillnad.
Efter det behövliga regnet i torsdags har resterna av fjolårsgräset ätits upp av den översvallande grönskan. Så intensivt grönt det är under Issas nos! Ingenting kan längre hindra att knoppningen också i den mer senfärdiga växtligheten övergår i späd grönska och blomning. Herregud, det blommar ju för fullt i träd och buskar runt omkring mig där jag går med henne i parker och på nysopade gator.
Sköna maj är redan välkomnad av Orphei Drängar och jag är givetvis en av de många som än en gång gärna sjunger med och ser fram emot ljuset och värmen. Jag skrev i oktober om den händelserika tid som jag då förutsåg; den här våren och sommaren hoppas jag ska bjuda på minst lika mycket av övervägande gott.
Jag har börjat spela på min gamla konsertflygel igen, och det går mycket bättre med den medicinska tillsats av dopamin som är vad läkarvetenskapen har att erbjuda den som lider brist på den substansen. Vänsterhandens finmotorik är klart förbättrad och därmed ökar lusten att spela. Jag är glad och tacksam över detta; värre saker än detta har drabbat vänner och bekanta i min ålder och ingen undgår den skröplighet som förr eller senare inträder för alla som inte dör i förtid knall och fall.
En vårresa förestår, traditionsenligt. Denna gång till ett nytt resmål: Baskien. Där lär det finnas mycket att se och njuta av, konst och arkitektur, god mat, hav och natur. Jag gillar resplanering, att läsa in mig på miljöerna, studera kartor och kommunikationer, undersöka utbudet av kulturevenemang och restauranger. Fantisera om lugna strövtåg, som i det här fallet längs den buktande strandpromenaden - ja, jag kan redan höra bruset från vågsvallet i San Sebastian.
En Mahler-konsert väntar senare i maj, den sjunde symfonin med Filharmonikerna och Oramo.
Det nya sommarstället på en bondgård nordost om Uppsala är klart för invigning. Förhoppningsvis blir sommaren varm och skön med uppfriskande nattliga regn som vattnar jorden och fyller på de sinande grundvattenmagasinen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar