Upptäckter en februarimåndag

Måndag. Jag börjar veckan med att njuta pensionärstillvaron med radions P2 "Klassisk förmiddag" påslagen. Dagens tunna DN ligger färdigläst vid sidan om mig när jag plötsligt slutar bakgrundslyssna och skruvar upp volymen. Vad var detta? Musik jag aldrig hört förut men som omedelbart lägger beslag på mig, tar hela min uppmärksamhet i anspråk och fyller mig med vetgirig entusiasm. Låter omisskännligt 1800-tal, klassisk romantik i stil med Schumann och Brahms. Och i mitt spontana öra: lika bra! 

Det visar sig vara en symfoni av en tysk kompositör, Friedrich Gernsheim (1839-1916). Jag har aldrig tidigare stött på honom vad jag kan minnas, och jag undrar varför. En snabb koll på nätet ger vid handen att han en gång var en aktad och framgångsrik pianist, dirigent och tonsättare, god vän med Brahms och många andra namnkunniga från samma tid, men att han sedan fördes åt sidan, av en del förminskad och avfärdad som Brahmsepigon (trots att hans första symfoni föregick Brahms första) och senare på 1900-talet i sitt hemland avförd från konsertprogram och musikbibliotek i egenskap av jude.

Det är gott att gång efter annan kunna konstatera att musikhistorien tycks outtömlig, att det alltid finns tid och plats för nya upptäckter. Det var hans första symfoni (1875) som radion spelade, en inspelning från 90-talet med Staatsphilharmonie Rheinland-Pfalz och dirigenten Siegfried Köhler (Arte Nova). De gjorde då på nittiotalet hans samtliga fyra symfonier. Sedan dess har fler cd-utgåvor kommit, även av kammarmusiken, så kanske väntar en renässans för Gernsheims musik så småningom.

Det ena leder till det andra. Jag ser att omslagen på de cd-skivor som cpo (2013-16) gjort med en annan tysk orkester och dirigenten Hermann Bäumer pryds av målningar av en tysk naturromantiker och symbolist, Hans Thoma (1839-1924), som även han är en ny bekantskap för min del. Framför allt hans natur- och genremålningar fascinerar mig, medan de i den mer mytologiska och symboliska traditionen (i Arnold Böcklins anda) är ojämna, i en del fall gott och väl över gränsen för det kitchiga. 

Den vackra målningen överst visar "Rhen vid Laufenburg", som alltså finns på ett av skivomslagen.

Och vem faller inte för den här målningen med titeln "Tystnaden före stormen", som även den borde få pryda ett skivomslag med Gernsheims musik. Varför inte också den som heter "Erinnerungen an Ort" och skildrar ett reseminne från Umbrien. Motivet med de två ryttarna som närmar sig den solbelysta bergsstaden är, till skillnad från de flesta av hans naturmålningar, inte närmare platsbestämd, fast man kan kanske våga en gissning på ett Orvieto som i det här fallet antagit en närmast överjordisk karaktär. 

Inspelningar med Friedrich Gernsheims musik finns både på Spotify och Youtube och jag har ägnat hela den här måndagen åt min musikaliska nyupptäckt, vilken alltså ledde vidare till Thoma och hans måleri. Funderade slutligen på att bläddra i en passande litteratur och associerade då till något av Adalbert Stifter. Skjuter upp det till i morgon, och avslutar dagen med att för andra gången denna dag lyssna till Pianokvintett nr 2 i b-moll, op.63.

Obs! Klicka för större bilder!