Jag stod framför havet.
Där var det.
Där var havet.
Jag tittade på det.
Havet. Jo, där var det.
Jag stod framför havet.
PS. Det finns som bekant en berömd svensk dikt om havet som är ett ofta refererat exempel på hur den nyenkla poesin kunde låta. Jag tänker givetvis på Göran Palms "Havet", som lyder:
Jag står framför havet.
Där är det.
Där är havet.
Jag tittar på det.
Havet. Jaha.
Det är som på Louvren.
Foto: EJ (Klickbara bilder)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar