Ordstäv

Ordstäv eller ordspråksliknande talesätt är traderad förståndighet i underfundig form. I en enda mening påstås någonting förnumstigt som ofta är både humoristiskt och slagfärdigt, inte sällan också giftigt och skabröst. Det är en öppen form vad gäller innehållet, men oftast med en hänvisning till vem som sade det - i och med vilket komiken uppstår. Här är ett par välkända exempel:

Nu ska vi se på väven, sa blinda Sara.
Det löser sig, sa han som sket i vasken.

När Einar Askestad nu ger ut en hel bok med titeln "Nya ordstäv" (MBM Förlag) är det förstås något av en anomali som han själv är medveten om. I förordet säger han att han tvekat inför publiceringen av dessa nyskrivna ordstäv som ju (i varje fall inte ännu) är några talesätt. Författaren har lånat en form för att ge uttryck åt vissa iakttagelser av samtiden. Med deras mer eller mindre sarkastiska innehåll har han samlat dem under några rubriker och låtit ett antal karaktärer figurera som föregivna "upphovsmän".

Ibland lämnar han formen helt och det blir i stället en samling korta repliker som korsar varandra. I många fall liknar det mest vitsiga ordspråk, likt det där jag för länge sen hörde min gamle pianostämmare skrockande citera:

När far är i Mora är mor i fara.

Det är naturligtvis frestande att fylla det här inlägget med citat från boken. Här följer ett urval som illustrerar bredden och variationen i ämnesval och utförande:

Aldrig i livet, sa begravningsentreprenören.
Arbetslinjen sa politikern, gick i tidig pension.
Nu blir det andra bullar, sa gumman, la potensmedel i gubbens kaffe.
Vanvård lönar sig dåligt, sa riskkapitalisten.
Där moral saknas stiftas lagar.
Allt är konst, sa konstnären, hoppade från bron.

Det säger sig självt att allt inte är lika lyckat. Avdelningen kallad "Gun" är en sorts vidräkning med vulgariteten bland dem som även på svenska kallas white trash. Det är för övrigt en känsla man får, att Askestad i dessa betydelsemättade ordlekar riktar pikar åt alla håll och redovisar sin vantrivsel i det rådande kultur- och samhällsklimatet. I ett kapitel kallat "CV" blir det allra tydligast, där varje sentens inledd med "Den urartade människan..." följs av ett påstående om henne som röjer en närmast misantropisk syn på vår moderna, narcissistiska och konsumtionshysteriska människotyp.

Den urartade människan får plats i sitt CV. 
Den urartade människan bjuder till för att få tillbaka.

Det är en tjock bok med många tänkvärda, provocerande och ibland kryptiska formuleringar. Var och en kan testa sig själv på vad man tål och vad man skrattar eller inte skrattar gott åt.

Låt mig till sist rekommendera boken med ytterligare ett par citat:

Sex av tio tror att flertalet har fel.
Ett ordstäv till och jag slår in skallen på dig, sa gumman.