Bokrean

Bokrean är inte längre vad den var. Inte samma uppståndelse och trängsel. Inte de där böckerna man gärna vill återse för ett mycket billigare pris. Inte längre fyndtillfället framför andra.

Men när jag slinker in på Studentbokhandeln på väg hem från gymmet får jag revidera mig. Borden är uppdukade med en stor mängd klassiker, av äldre och av nyare datum. Panache-serien från senare års utgivning ligger där för en spottstyver styck - Sebald, Cartarescu, Hemon, Marías, Carson. Dessutom nyutgivna moderna klassiker på Lind & Co och Modernista.

Det är med blandade känslor man ser detta. Ska nu Sebalds verk försvinna för gott in i eventuella antikvariska hyllor? Jag råkar just nu läsa några av hans essäer i en engelsk utgåva - "A Place in the Country". Och när jag återser den där tusensidiga mastodontvolymen med hans samlade mest kända verk, och där jag sedan tidigare äger allt utom dikterna, blir jag på nytt lite brydd. Ska jag köpa dubbelt upp bara för dikterna? Ska förlaget till sist ändå segra med denna ohemula strategi att försöka sälja böckerna två gånger till de entusiaster som redan upptäckt Sebald och inte vill missa nytillskotten.

Jo, jag vill ju ha dikterna också och intalar mig att jag ändå måste göra en ny resning i hyllorna för att bereda plats för nya inköp.

Så det blev W G Sebald och Anne Carson. Hade det varit för en tio, femton år sedan hade jag kommit hem med kassen full av övriga nämnda och många fler. Men mitt sovrande sinne blir mer välutvecklat ju mer åren går. På vägen hem undrar jag om jag nu kommer att lämna Mircea Cartarescu och de andra därhän, och om inte, om jag nästa gång jag passerar bokhandeln i stället borde satsa på Alexander Hemon. Någonting säger mig det.

De är för många - de ännu olästa.