Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

lördag 24 mars 2012

Schuberts sista år



I marsnumret av Grammophone finns en artikel som berättar om Schuberts sista levnadsår och den kreativitet som kännetecknade denne tonkonstens mästare innan han alldeles för tidigt gick i graven. I likhet med mig själv (här) är artikelförfattaren - Richard Wigmore - inne på den spekulativa tankegången om vad världen kunde ha berikats med om Schubert fått leva vidare. Vad hade inte kunnat komma i förlängningen av hans sista år, det som i oktober 1827 inleds med Winterreise och som av Schubertfantasten Benjamin Britten betecknats som det mest mirakulösa året i musikhistorien vad beträffar tillkomsten av odödliga verk?

Vi talar (förutom Winterreise, den bästa sångcykeln någonsin) om Fantasi i f-moll för fyrhändigt piano, de tre sista pianosonaterna, sångcykeln Schwanengesang, stråkkvinttetten i C dur, mässan i Ess dur, skisserna på en symfoni i D dur, bland annat. Pianisten Alfred Brendel citeras: "Mozart lived his life and arrived at a kind of late style. Schubert, on the contrary, was in the middle of a tremendous development when he died." Och en annan pianist, Andreas Staier, har sagt följande med tanke på att Schubert på en av sina sista promenader yppat att han planerade ta lektioner i kontrapunkt:

"Counterpoint studies produced pedantic results in most 19th century omposers. But the signs are that if Schubert had lived to finish the symphony he would have created a new, totally unacademic polyphony. The sketch of the Andante looks forward to ´Der Abschied´ in Mahlers ´Das Lied von der Erde´."

Inte förrän alldeles mot slutet tydde något på att Schubert var allvarligt sjuk. In i det sista komponerade han som om han ännu hade hela livet framför sig. Men han mår illa och slutar att äta. Fem dagar innan han dör får han till sin stora glädje besök av Schuppanzigh-kvartetten som spelar Beethovens stråkkvartett op. 131 för honom. Starkt försvagad flyttar han på slutet till sin bror Ferdinand som sitter vid hans sida när han dör, inte ens 32 år fyllda.

Fantasin i F-moll (med Murray Peraiha och Radu Lupu) finns att lyssna till här:
första satsen
andra och tredje satsen
fjärde satsen
De symfoniska fragmenten av tionde symfonin finns här:
Andante


Bilden: Franz Schubert vid pianot. Målning av Gustav Klimt.

2 kommentarer:

Leonardo sa...

Einar,
Ett stort tack för alla inblickar du delger från den klassiska musikvärlden. Ska snarast genomlyssna de föreslagna Schubert-satserna.
Fortsatt trevlig söndag!

Einar J sa...

Tack själv, Leonardo!
Önskar dig också en skön söndag, förhöjd med något av Schubert.