Med det senaste numret av Lyrikvännen - den tidskrift som jag allra längst hållit fast vid som prenumerant - följde ett litet häfte med dikter av en för mig hittills okänd poet från Argentina: Alejandra Pizarnik (i urval, översättning och med efterord av Magnus William-Olsson). Hon var av rysk-judisk härkomst och levde 1936-1972. Dikterna vittnar om utsatta tillstånd och ett dödsmedvetande som till sist tydligen tog överhanden i poetens eget liv. Det betyder dock inte att de saknar allmängiltighet, inte alls. Jag fastnade särskilt för en av många tvåradingar, en förtätad formulering som bättre än de flesta vittnar om vad poesin är till för och kan åstadkomma när den är som bäst:
Förklara med ord av denna världen
att ett skepp lämnade mig med mig själv ombord
Innebörden av detta kan begrundas men inte omformuleras - kan förmodligen inte sägas bättre än så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar