Vinter

Vintern med ordentliga kallgrader - den är här, det gick fort. Det var som att öppna en port och knuffas över tröskeln ut i ett annat rum, utan möjlighet att backa och vända. Den frusna marken låg plötsligt täckt av ett tunt lager snö, som under en blid sol knarrade torrt under skorna och briserade i oräkneliga miljarder stingande kristaller. 

Och när sen himlen tjocknar går det sista av vinterns urvattnade kolorit förlorad, med de fallna löven från lönn och lind endast i minne. Landskapet tecknas i kol eller tusch med de seniga enarna som alltid lika ståndaktiga väktare. 

Även kölden äger sina skönhetsvärden. Men längtan går till en annan port, en annan årstid.

I Schuberts sångcykel "Winterreise" är resenären som bekant en ensam, tungsint vandrare i snö och kyla. I den elfte sången, "Frühlingstraum", drömmer han sig bort till maj månads grönskande ängar och fågelsång, men kommer strax till sans och varseblir åter kölden, mörkret och korparnas oväsen. 

I de färggranna blommornas ställe ser han fönsterrutans isblommor. Frostrosor, som vi sa i min barndom, då husen ännu inte hade den isolering de numera har, och då man vid sträng kyla kunde beundra det kristalliserade isvattnet på rutornas insidor.

Doch an den Fensterscheiben 

wer malte die Blätter da?

Ihr lacht wohl über den Träumer,

der Blumen im Winter sah?

Schuberts frusne vandrare befarar att han blir skrattad åt, emedan han - blundande, drömmande - när förhoppningen att se frostiga blad grönska, sin ensamhet bruten, sig själv omfamnande sin käresta. I en annan, en blomstrande årstid.

Die Augen schliess´ ich wieder,

noch schlägt das Herz so warm.

Wann grünt ihr Blätter am Fenster?

Wann halt´ ich mein Liebchen im Arm?

_______________________________

Peter Mattei gjorde häromåret en bejublad turné med "Winterreise" tillsammans med pianisten Lars David Nilsson. Hör deras "Frühlingstraum" här.

Foto: EJ (klicka för förstoring)