Höstens kalendarium

Ibland, numera, känner jag mig passerad av tiden, eller av vad det nu är som jag inte längre finner mig riktigt tillrätta med. Det är inte någon dominerande förnimmelse, men den uppstår allt oftare när jag läser kulturartiklar i DN, som är mitt husorgan sedan ungdomen. Generationerna efter mig (ett par har det väl hunnit bli?) är fångade i strömningar med en konformitet som jag inte förmår mobilisera intresse för. Det märks till exempel när kulturskribenterna inför höstens bokutgivning och evenemang av olika slag ska tipsa om vad man borde hålla ögon och öron öppna för.

Jag läser förstrött och tänker att, jaha, då kan man lugnt ägna sig åt olästa klassiker eller omläsning av gamla favoriter. Men så borde jag ju inte tänka; öppenhet är en dygd jag alltid försökt göra till mönster. Betyder det att allt är intressant och värt att ägna tiden åt? Nej, och det är väl där åldern kommer in...

Förmodligen kommer det ändå att visa sig att det i höstens litteraturutgivning finns guldkorn som undgått DN:s katalogläsare. Musik, film och tv ska vi inte tala om, där är det masskulturellt nöjesliv som gäller för hela kulturslanten. Och teater - ja där duger ju inte dramatiken längre, utan omarbetade romaner eller "fritt efter" är vad som gäller. 

Nåväl, man kan ju med hjälp av nätet lista ut en del saker av egen kraft och för egen del. 

Musik först: Berwaldhallen öppnar höstsäsongen med Mahlers nia med Harding och SRSO. I oktober kan man sedan lyssna till Berlioz´ "Romeo och Julia", ett stort verk för solister, kör och orkester som inte ges så ofta. Även där Harding och SRSO. 

I Konserthuset bjuds flera pianoaftnar, av vilka jag vill lösa biljett till åtminstone de med den troget återvändande Grigory Sokolov (i oktober) och Andras Schiff (november). Schumanns konsertstycke för fyra horn och orkester är ett underbart verk som tillsammans med en Dvorak-serenad och Mozarts Linz-symfoni borgar för en stor kväll med Filharmonikerna och Sakari Oramo, också det i november. Bland andra maffiga orkesterverk i programmet märks Bruckners femma och Strauss´ Ein Heldenleben.

I Uppsala Konserthus ger Uppsala Kammarsolister mycket fina konserter vissa söndagar. I november är temat "Kreutzersonaten" med Beethoven och Janaceck och med Stina Ekblad som uppläsare.

När det börjar dra ihop sig mot adventstider har Kungl Operan en premiär på en italiensk opera som aldrig getts i Skandinavien förut. Det är Umberto Giordanos "Fedora" (från 1898), här och nu presenterad som en psykologisk thriller och med fina gästsolister i huvudrollerna. Där har jag redan löst biljett för att försäkra mig om lite italiensk hetta i vintermörkret. 

Så finns ju också Opera på bio numera. Bland annat ges Mozarts "Don Giovanni" från Met, lördag den 22/10.

Teater? Ja, Dramaten sätter upp Tjechovs "Ivanov", vilket jag finner både lovande och lovvärt. Jag har i all min okunskap aldrig tidigare uppmärksammat detta drama, som föregår hans senare och mera berömda verk för scenen.

Och en del läsning från höstens bokflod blir det med all säkerhet också. Om inte annat så kommer jag att hänga på låset när Lars Gustafssons sista dikter utkommer på Bonniers den 1 november. "Etyder för en gammal skrivmaskin" lyder titeln. Tre av dessa sista dikter kan man för övrigt redan nu ta del av i senaste numret av tidskriften 10-tal. Jag ser också att Modernista kommer med nyöversatta essäer av Inger Christensen: "Del av labyrinten". 

Allt detta räcker gott och väl för att jag ska känna mig tillfreds inför hösten, i all synnerhet som min länge hägrande musikresa till Leipzig och Dresden dessutom kommer att förverkligas.