Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

fredag 6 februari 2015

Stoppa P2-slakten!



Sveriges Radio har som bekant fyra nationella kanaler, varav en - program 2 - sedan gammalt är profilerad åt konstmusiken, inklusive jazz och folk- och världsmusik. Det är också en kanal som gång på gång utsätts för olika typer av attentat som om den vore en nagel i ögat på de chefer som huvudsakligen sysslar med omorganisation och resursstuveri, och som i maskopi med en kulturfientlig populism betraktar allt annat än det som drar en stor publik som mindre viktigt.

Det är inte bara det att P2 betraktas som en avstjälpningsplats för annat än det som är dess karaktärsområde. P2 är kanalen som måste dela med sig av utrymmet åt utbildningsradio och alla dessa program på minoritetsspråk som ideligen avbryter musikproduktionerna. Det är helt obegripligt att inte dessa program för länge sedan hänvisats till en separat kanal. Innan det sker föreslår jag radiochefen Cilla Benkö att hon bevisar sitt populistiska oberoende genom att förlägga dessa program till P3 eller P4. Jag kräver det bara som en tankeställare, jämte en förklaring till att stockholmarna slipper dessa avbrott på kurdiska och andra främmande språk medan landet i övrigt förväntas ta en sådan förolämpning med jämnmod.

Men det är alltså inte bara det. Som alla radiolyssnare vet har det slagits ordentligt på stora trumman om att P1 sedan månadsskiftet sänder hela dygnet, nämligen med repriser hela natten lång. Ingen trumma har dock meddelat att chefsstuvarna samtidigt bestämt att resurserna för detta ska tas från P2, som blivit av med all presentation av musiken i Notturno, nattmusiken. Hör, ja hör själva!, och häpna över den inspelade röst som nu mekaniskt med jämna mellanrum upprepar att vi lyssnar till P2 och att spellistan finns på webben!! Vi som lyssnar till nattmusiken förutsätts alltså antingen printa ut en spellista i förväg eller ligga med iphonen i näven eller laptopen på nattduksbordet! Milda makter, som man sa förr när man helst ville svära.

Förr var nattradion i P2 egenproducerad, för att under senare år i stället ha varit samkörd med BBC fast med utmärkta svenska presentatörer. Det rimliga för en kulturnation vore givetvis att låta kunniga inhemska producenter själva sätta samman och presentera Notturno.

Även om jag inte hyser några illusioner om minsta kulturfernissa på nutidens stuveriansvariga vill jag i alla fall protestera. Så länge dessa personer bara hämtas ur ekonomi, nyhetsjournalistik och popkultur kommer det väl att se ut som det gör. Att Sverige ens inom radions område skulle kunna hålla sig med en kulturkanal av typen franska mezzo är bara en dröm. Vad var det Horace Engdahl sa med tanke på svenskt och tyskt kulturklimat för några år sedan. "Tyskland är ett Sverige för vuxna". I Tyskland, Frankrike eller Storbritannien skulle den slakt av P2 som nu sker i vårt land föranleda skamkänslor hos ansvariga.

Rimliga krav är:
- Nuvarande chefen, Cilla Benkö, ges chansen att snarast återställa Nottturno, och som botgöring se till att komplettera denna BBC-streaming med egen produktion. Med andra ord tillföra P2 resurser, inte som nu låta kanalen förfalla till anonym streaming. I annat fall bör hon lämna sin post.
- Radiochefen bör vidare rensa P2 från alla program som inte hör till dess karaktär av kanal för seriös musik.
- Nuvarande P2-chefen - Elle-Kari Höjeberg - bör avgå och ersättas av en person av den kulturella kaliber som P2 en gång ägde, av typen Bengt Emil Johnson och Christina Mattsson.


Foto: Thomas Carlgren (Sveriges Radios Symfoniorkester)

2 kommentarer:

Leonardo sa...

Jag hyser dessvärre inga förhoppningar om att Sverige längre är ett kulturland.
Dock en ljusglimt i går kväll då TV2 parallellt med Melodifestivalen lät oss se och höra en reprissändning av en konsert med Alice Babs och Charlie Norrman omgivna av delar av den svenska jazzeliten. Vilken sång-och spelglädje!

Einar J sa...

Nej, jag är tyvärr också pessimistisk, inte minst för att jag misstror kompetensen hos dem som är utsedda att ha ett särskilt ansvar för den kulturella odlingen i vårt land.
Jag missade det program du nämner, men med sådana artister kan det ju aldrig bli annat är bra.