Turkish delights (1)

Varje land har sina delights, inte minst de som i likhet med Turkiet ligger kring Medelhavet och förutom sina speciella sevärdheter alltid kan bjuda på en någorlunda säker sommarsol för en väderleksfokuserad nordbo.

Åter i den svenska fjortongraderssommaren från Turkiets sydvästra hörn känns det ofrånkomligt att börja med vädret. Minst det dubbla i Celsius mätt är vad jag levt med de senaste tio dagarna, också under några dagars uppehåll i Istanbul på tillbakavägen.

Intrycken är många, särskilt för en förstagångsbesökare som jag. Någon resedagbok förde jag inte; här och i ytterligare något inlägg följer endast några axplock från det digitala fotoalbumet med åtföljande kommentarer och en eller annan reflexion.

Palamutbükü heter en liten ort väster om Datca som ur turistisk synvinkel än så länge lever i lantlig oskuldsfullhet med bara ett mindre antal pensionat och restauranger längs huvudvägen vid stranden. Badgästerna är nästan uteslutande turkiska, flertalet av dem barnfamiljer. Om det inte varit för vänner och vänners vänner och deras tips och gästfrihet hade vi aldrig hamnat där.

Det ser ut som det brukar vid Medelhavet - en strand med hav i skiftande blått, liggstolar med parasoller och människor som solar, badar, läser, fipplar med sina mobiler och kopplar av. Det är lugnt och städat och ingen trängsel; ingen behöver slåss om plats på stranden och i tamariskernas skugga står bord och soffor där man kan slå sig ned och få en Efes (turkiskt öl) närhelst vätskebalansen måste återställas.

Med något enstaka undantag ser dessa turkiska badgäster ut som vilka europeiska badgäster som helst. Endast en kvinna sågs bada med kläderna på. Det är inte bara av så kallad gubbsjuka man önskar att det ska kunna förbli på det sättet i detta än så länge moderat muslimska land.

Också de för en protestantisk nordbo exotiska böneutropen var mycket mer påträngande i Istanbul med dess många stora moskéer. I mångmiljonstadens oerhörda myller av människor och miljöer syntes också en del visirutblickande kvinnor i sina fladdrande svarta klädedräkter. Men inte heller där tycks de höra till mer än en mycket liten minoritet. Turkiets kemalistiska, sekulära tradition präglar fortfarande samhället åtminstone ytligt sett, vad än som kan befaras inför framtiden med den fortfarande starke premiärministern Erdogan och hans moderat islamistiska parti vid makten.

På den sydvästliga halvöns spets ligger Knidos, en antik lämning av stort intresse om än inte lika välbevarad som den i det mer berömda Efesos. Den ligger mycket vackert just där det Egeiska havet möter Medelhavet och med amfiteatern som den mest imponerande delen.

I den lilla museibutiken i Knidos fanns tyvärr ingen engelskspråkig guide över området (en del skyltar på engelska finns dock), men damen var vänlig nog att låna ut ett häfte om den stora lejonskulptur som ursprungligen stod här och som numera finns i stora ankomsthallen, Great Court, på British Museum. Detta gigantiska marmorlejon som en gång utgjorde krönet på ett mausoleum, och vars ögon antas ha varit av glas som gnistrade i den starka solen, får man nu själv tänka in i miljön som den imponerande anblick det måste ha varit, då för två tusen fem hundra år sedan.

När jag sitter hemma och skriver det här slår det mig att jag bara för ett par år sedan mötte det där lejonet, utan att då ana att jag rätt snart skulle hamna på platsen där det hör hemma. För övrigt lär myndigheterna i Datca ha krävt att återfå sin antika klenod, vilket väl knappast kommer att ske, då det i så fall kunde bli prejudicerande och stora delar av British Museum och många andra stora museer snart skulle tömmas på sitt rövade innehåll.

Området är ganska stort och jag klättrade ett stycke vidare upp på berget med varningen för ormar och skorpioner ringande i öronen. Utsikten är bedårande med de vackra segelfartygen ankrade på redden. Vinden gör solhettan uthärdlig, och när man efter vandringen bland skärvorna av ett storslaget förflutet på allt mer försvinnande kostigar kan slå sig ned i en skuggig del av restaurangen med ännu en Efes framför sig, syns allt vara i sin fulla ordning.

Bilderna uppifrån och ned:
- Strandparti i Palamutbükü
- Knidos
- Strandparti i Palamutbükü med den grekiska ön Simi bakgrunden
- Knidos
- Knidos, utsikt över amfiteatern och hamnen
- Knidos
- Knidos
- Knidoslejonet i British Museum (foto: British Museum)
- Knidos, detalj av ett stenstycke med relief
- Knidos
Foto: EJ (Bilderna är som vanligt klickbara!)