Lejonet. Det förmodligen mest symbolladdade och emblematiskt utnyttjade djur som finns. Så har det uppenbarligen varit sedan långt före antiken. Jag blev påmind om det vid ett besök i British Museum, denna gigantiska rövarkula med konstskatter från all världens kulturer och epoker.
Väggrelieferna från de assyriska palatsen avbildar med en fantastisk noggrannhet dessa imponerande djur. Det är svårt att se sig mätt på dem. Jämfört med mycket av den hellenistiska epokens friser är de förunderligt välbevarade. Man kan fortfarande urskilja detaljerna i både jägarnas och de jagade lejonens ansikten, redskap, tassar och rörelsemönster. Vilken magnifik konst!
Jakten från hästar och vagnar, pilarnas flykt genom luften, den stupande antilopen, de sårade lejonens lidande. Man kan nästan höra de för ett kattdjur så otypiska vrålen i dödskampen. Och man ser dem vända de vackert tecknade tassarna i vädret och bokstavligen bita i gräset.
Jag har sett dessa stora katter på nära håll under resor i Sydafrikas reservat. De är större än man tror och mycket respektingivande. Det är inte svårt att förstå människans fascination inför den varelse som man mycket riktigt utsett till djurens konung. Styrka, makt och höghet markeras med lejons närvaro. Också i Sveriges stora riksvapen ingår lejon som höghetstecken.
Men den där jakten gjorde slut på lejonen både i Mellersta östern och runt Medelhavet. Sist jag mötte ett par var i trappan utanför operan i Palermo. I sten, naturligtvis.
Foto: EJ
2 kommentarer:
Intressant och instruktivt om lejonrelieferna. Till och med Hollywood och Disney är ju påverkade av lejonsymbolismen.
Lejonkungen, ja!
Jo, man kan fråga sig var någonstans man inte stöter på lejonet som användbar symbol.
Skicka en kommentar