När jag ändå är inne i en ny period med Bill Evans, "the one and only", som amerikanerna säger alltför ofta men i det här fallet helt adekvat, måste jag få påminna om en klenod bland klenoder.
I slutet av 60-talet spelade Evans solopiano på en platta med titeln "Alone" (ja, associationerna till min omläsning av Strindberg finns där!). Av någon konstig anledning fick den där LP:n aldrig någon distribution i Sverige. Jag minns inte om jag ens visste om dess existens förrän jag fann den i en skivbutik i Dublin i början av 70-talet. Den har sedan dess även utgivits på cd, och i min samling Evans-skivor har den alltid intagit hedersplatsen.
Det finns flera spår som jag gärna ville framhålla, bland annat en odödlig version av en av de ljuvligaste jazzballader som finns, nämligen "Here´s that rainy day". Men först och främst finns här knappt femton minuter gnistrande improvisationer i "Never let me go", ursprungligen en sentimental Nat King Cole-låt som under Evans händer växlas in i musikalisk hårdvaluta. Det är Bill Evans som allra bäst, när han innesluten i sig själv spelar endast för sig själv. Och givetvis för dem som är kloka nog att nu och då stanna upp och ägna en kvart åt tillvarons allra vackraste vemod.
3 kommentarer:
Sen du fick för mycket tid över så hinner jag knappt med att läsa alla dina välskrivna inlägg...
Dessutom får de (inläggen) konsekvenser: "Alone" fanns hos iTunes och laddas just nu ner i bakgrunden. Ibland lyssnar jag på "Waltz for Debbie", så jag tror också det här är något för mig.
Jo, visst har det blivit mer tid över, och det är bara angenämt kan jag rapportera. Nu blit det dock några dagars uppehåll på grund av en tripp till London.
Hoppas och tror att du får glädje av nedladdningen av Alone. Apropå Waltz for Debbie så finns det några utomordentligt fina samarbeten mellan Evans och sångare också. Monica Zetterlund är ett exempel, Tony Bennett ett annat.
"Waltz for Debbie" heter skivan (ja, nedladdade filen) jag lyssnar på, med Monica Z,inspelad i Sverige 1964...
Skicka en kommentar