Att resa medför vissa förberedelser, och inte bara det där tråkiga med packningen av resväskan, växla in valuta, kolla att biljetten är i ordning, att flygtiden ligger fast och att passet inte gått ut. Ett minimum av ambition därutöver kräver att man åtminstone överväger vad man absolut inte vill missa av det där som kallas sevärdheter. Kanske snappa upp något restaurangtips eller avsides strövområde också. Med Google earth street view kan man ju till och med zooma in och granska miljöerna i förväg.
Jag gör det för att få ut mesta möjliga av resan. Med olika medel - böcker, kartor och internet - reser jag lite grann i förväg. Om man inte överdriver det är den sortens förberedelser bara nöjsamma. Ibland gör jag dem utan att ens komma iväg. Så reste förresten min far i hela sitt liv, och det var i en tid helt utan internet. Hans dröm om att resa till Island förblev en drömresa.
Om det är ett återbesök, vilket det för min del ofta handlar om numera, kan man slappna av och ställa in sig på en mer flanerande tillvaro. Fast när det handlar om italienska städer, mina bästa resmål, är det svårt att låta bli att tänka på vad som återstår att upptäcka och vad som ger en särskild tillfredsställelse att återse.
Närmast väntar Venedig, för vilken gång i ordningen vet jag inte. I varje fall är det för tredje gången på La Calcina, det trevliga pensionatet på Zattere som fungerat som värdshus och hotell sedan åtminstone ett par hundra år. Där bodde på 1800-talet bland andra författaren och konstvetaren John Ruskin, han som skrev "The Stones of Venice", och Francesco Maria Piave, Verdis förnämsta librettoförfattare (La Traviata, Rigoletto, Simon Boccanegra, La Forza del Destino m fl). Det ligger precis vid Canale della Giudecca i det trivsamma Dorsoduro-distriktet. I morgon eftermiddag spatserar jag på Zattere, i vad som väderspåmännen säger ska vara växlande molnighet och svensk sommartemperatur.
Till packningsbestyren hör också frågan om reselektyr, även om det inte brukar bli så mycket läst i städer som Venedig. Jag kom häromdagen att tänka på Giacomo Casanovas memoarer ("The Story of My Life"), som jag ännu inte läst som helhet. Men det är en tjock och tung bok (i själva verket två i en), så jag får ta den när jag kommer hem. Började dock läsa och slogs av att den förföriske äventyraren och skandalmakaren inleder magnifikt med en bekännelse till inte bara kristendomen (han var ju gudbevars abbé en kort period) utan även till det personliga ansvaret. Hör bara:
"Man is a free agent; but he is not free if he does not believe it, for the more power that he attributes to Destiny, the more he deprives himself of the power which God granted him when he gave him reason."
Jo, han förlitar sig förstås på nåden.
Jag stoppar i stället ned en gammal favorit för ännu en omläsning: "De osynliga städerna" av Italo Calvino. Den blir perfekt med sina korta stycken där fantasin upphäver gränserna för vad staden är och kan vara. Och där Venedig alldeles uppenbart bidragit till inspirationen.
Foto: EJ (överst)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar