Jag stryker skjortor och lyssnar samtidigt på radion. Kombinationen är utmärkt, i bästa fall något som gör ett enformigt arbete fullt acceptabelt. Råkar hamna mitt i Sommar-programmet för dagen, det program där värdskapet sägs vara ett av de mest prestigefyllda uppdrag man kan erbjudas i Sverige för närvarande. Först när man fått göra "Sommar" i P1 tillhör man den noga utvalda skara av exceptionella personligheter som räknas, låter det som.
Jag tvivlar, och jag har gjort det i flera år nu. Kanske var det så för tio år sedan, men numera har hela programidén stjälpt och därmed också prestigen undergrävts så till den milda grad att det nog inte dröjer förrän än de flesta begåvningar tackar nej till att medverka. Några enstaka personer kan fortfarande locka mig att lyssna, men som helhet väljs numera programvärdar som lämnar mig totalt likgiltig. Jag förväntar mig noll och intet.
Den enda viktiga urvalsprincipen för värdskapet i programmet tycks vara att man gjort sig känd och omskriven för något, vadsomhelst, och helst också på så vis blivit världsberömd i hela Sverige. Förr var principen att man skulle vara verbalt begåvad, kunna tala och skriva (och inte bara om sig själv) antingen lättsamt kåserande och roande eller allvarligt och gripande, eller bådadera. Samt också ha en relation till sång och musik som kunde interfoliera talet. Kåsörer växer inte på träd, intressanta livsberättelser inte heller, sedan må personerna vara hur intressanta som helst, åtminstone i egna ögon. Nu gäller bara att få största möjliga blandning av kändisar och halvkändisar från alla åldersgrupper och verksamheter.
Då blir det också som idag personer som sitter och småpratar, garvar och skryter om någon lyckad bedrift i det förgångna, som om de satt på krogen och braverade bland kompisarna. Eller trodde att det var CV:n de skulle läsa upp i programmet. Ibland med något pliktskyldigt avbrott för att man minsann också drabbats av att farsan eller morsan dog.
Dagens värd, en berömd hårdrockare, hade ingenting att förmedla annat än storskryt om sig själv och att han i dagens läge "mådde bra", bättre i alla fall än när han levde rövare och blev legendarisk på Youtube, höhö, även om han ångrar ingenting, liksom, hö hö. Han spelade musik av sig själv, ansåg sig visst vara klassisk kompositör numera och spelade därför också ett stycke av Bach, nämligen "Brandenburgkonserten" (i bestämd form, som om det bara fanns en).
Det är ju populärt att kräva makthavares avgång nu för tiden. Den som har makten över "Sommar" heter Bibi Rödöö. Avgå, Bibi Rödöö!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Håller helt med dig. "Sommar" har blivit en tummelplats för halvkändisar med anlag för plattityder i såväl språk som musik. Kan med fördel undvaras.
Fortsatt trevlig sommar utan " "!
Tack detsamma, Leonardo! Vi får hoppas på en riktigt sommaraktig julimånad. Det blev ju lite si och så med juni.
Tack Einar, instämmer till fullo. Frågan är om man alls kan lyssna på radio längre.
Jo, Thomas, jag lyssnar fortfarande på radio, men mestadels på P2 och mest på morgnar och sena kvällar/nätter. Dock retar jag mig på att denna kanal fortfarande (eftermiddagstid)inte får vara en kanal enbart för musik. Musikprogrammen bryts nu av alla möjliga minoritetsspråk, som borde kunna samlas i en särskild kanal.
Einar, det du skriver är just skälet till att jag så sällan lyssnar till P2 (den enda kanal jag öht har inställd i min radio). Hellre lyssnar jag i datorn i BBC3, vars klassiska utbud är mycket fint och inte avbryts av nyheterna på tigri eller farsi. Mina albanska vänner skrattar åt SR:s program på albanska. De lyssnar på Tirana eller Pristhina om de vill ha globala nyheter, annars ser de Rapport som de flesta andra.
Jo, det är fint att man nu har ett bredare utbud av klassiskt genom de internationella kanalerna.
Den franska teve-kanalen mezzo är den kanal jag mest använder mig av numera. Jag håller tummarna för att den får vara kvar i Comhems annars så enahanda utbud.
Skicka en kommentar