Franz Liszt inspirerades inte bara av fontänerna i Villa d´Este. Även cypresserna, dessa mörka och pelarformade barrträd som runt Medelhavet oftast associeras med andlighet och evigt liv, fick hans pianistiska uppmärksamhet. "Aux cypres de la Villa d´Este" heter två elegiska stycken, och Svjatoslav Richter spelar ett av dem här. Det är i mitt tycke betydligt intressantare musik än den om fontänerna.
Cypresser kan bli mycket gamla, vilket naturligtvis bidrar till deras vördnadsbjudande aura. I Villa d´Este finns både gamla och riktigt gamla exemplar. De senare uppvisar döda grenar som i vissa fall ormat sig utåt och sprängt den sammanhållna formen.
Jag påmindes om den gamla döende svartpoppeln vid mitt tidigare torpställe. Poppeln beter sig också på ett liknande sätt när den åldras, vänder grenarna utåt, vrider dem och exponerar deras döda nakenhet. Också detta äger sin skönhet. På samma sätt som de tunga ackorden i Liszts stycke.
Foto: EJ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar