Basilikan San Zeno ligger någon kilometer västerut från arenan och Piazza Bra, eller med andra ord lite avsides från allt det andra som nämns som sevärdheter i Verona. Trots flera tidigare besök har jag aldrig tidigare förstått att San Zeno är ett av de mest storartade monumenten i denna stad.
Det är inte bara den stiliga romanska kampanilen eller den berömda altartavlan, en av Mantegnas vackraste målningar, som gör promenaden dit synnerligen berikande. För mig som länge fascinerats av portar av olika slag, gärna gamla portar i gamla kyrkor, borde San Zeno ha varit ett mål för länge sedan.
På dessa portar från 1100-talet finns nämligen ett stort antal bronsreliefer, noga räknat 48 stycken med motiv från Nya och Gamla Testamentet och kyrkohistorien, som kan tävla med de främsta bland liknande portar i Pisa, Florens eller Monreale.
Visst är dessa bilder ovanligt fantasieggande och ibland även roande för dem som fortfarande har de bibliska berättelserna i någorlunda gott minne. De äldsta finns på den vänstra dörren, där man bland annat kan se en Salome dansa inför sin styvfar Herodes på ett sätt som måste betecknas som ytterst utmanande. Och naturligtvis är berättelsen koncentrerad i en enda bild så att betraktaren kan se hur Döparens huvud både bärs in och ut ur festsalen.
Eller se bilden av andeutdrivningen! Ondskan inkarnerad i den djävul som lämnar den besatta kvinnan genom hennes mun. Mer drastiskt än i en modern serieteckning, men nog kan man komma att tänka på den moderna pratbubblans svordomar i form av en streckgubbedjävul. Men vilka har gnuggat kvinnans mage blank och varför? En besvärjelsehandling så god och dubbelbottnad som någon?
Noa och hans ark. Min favorit. Åter en berättelse i effektiv sammanfattning. En ark lika sjöduglig som en säl (?) och vars kropp och skrov i grund och botten är ett med havets vågor. Snickeriet nere till vänster. Kreaturen som manas in genom den öppna porten till höger. Och arkens många boningar som ett ståtligt krön över detta oundgängliga byggnadsverk.
Till sist Bileam och hans åsna. Åsnan, den enda som ser Herrens ängel framför sig, ser oss rakt i ögonen. Den pådrivs bryskt av den intet ont anande Bileam tills den känner sig tvingad att börja tala. I likhet med dessa mäktiga portar möter den vår blick och börjar tala.
Foto: EJ (bilderna är klickbara)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar