Idag är det 200 år sedan Richard Wagner föddes. Senast jag blev helt betagen av hans musik var det för hans sista opera "Parsifal", som direktsändes på bio från Metropolitan för några veckor sedan. Den föreställningen sänder förresten STV nu på lördag för den som kan koncentrera sig en helkväll i tevesoffan därhemma. Några av världens för närvarande bästa sångare deltar, så det är väl värt ett övervägande gentemot andra mindre krävande lördagsnöjen.
Jag vill helt egocentriskt fira 200-årsdagen genom att hänvisa till ett av mina tidigare blogginlägg som i stället visar honom i det riktigt lilla formatet. Som alternativ till femtimmarsoperan ett kortfattat pianostycke, men ändå så mycket Wagner att det mycket väl kan duga som ett fortskaffningsmedel in i ett tredje sekel med den gamle giganten.
Så kan man sedan fortsätta med vilken som helst av hans operor, som alltid kommer att följa oss så länge vi och världen består.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar