Någon har klickat grädde på rönn och oxel.
Rönnen - oundvikligen något förbisedd i den mördande konkurrensen om mesta trädblomprakten. Kan däremot hävda sig bra om hösten med de lysande röda bärklasarna, de små äpplefrukterna, som tydligen botanikerna kallar dem.
Vi är i slutet av maj och syrenerna blommar samtidigt med rönnarna, åtminstone denna försommar. När Zacharias Topelius skrev sin vårvisa "Sov du lilla vide ung" varnade han videt för vårvintern med hänvisning till att det ännu är "långt till vår innan rönn i blomma står".
Han tänkte uppenbarligen på rönnblom som vårblom. I min uppväxt i den nordligaste delen av Sverige var trädslagen inte många. Björk, dvärgbjörk och asp. Tall och gran. Sälg och vide. Al och en och annan hägg. Och så rönnarna, med sina bär som satt kvar långt in i vintern till sidensvansarnas stora glädje. Men när var det egentligen blomningen kom, på den tiden och på de där breddgraderna där våren är så försvinnande kort?
Jag tar tillbaka rönnen som en favorit i försommaren. De där gräddklickarna är så ytterst elegant placerade på de mörkgröna, parflikiga bladen.
Foto: EJ.
9 kommentarer:
Ja, fast den doftar inte gott.
I år en rik blomning; allt växer hej vilt, nu redan hundlokor, hela ängar. Undrar om det är en gamml bondepraktikagrej: Efter kall vinter kommer maxad blomning?nterryh The
Ja, du ser, kodorden hamnade fel : )
Jaså, står det så i bondepraktikan! Det verkar ju stämma. Jag har då aldrig sett växtligheten så snabbt komma ikapp en sån här kall både vinter och vår.
Sant, att man inte frestas knäcka några kvistar rönnblom och sätta i en vas. Där vinner syrenerna hur enkelt som helst.
Rättelse: Jag har då aldrig f ö r u t sett... .
I folklore, inte minst i finsk-ugrisk, men även i nordisk, är ju rönnen ett heligt träd med magiska, helande egenskaper. Ett känslosamhetens och romantikens träd, också den tragiska livskänslans träd som i den finska tangon Syyspihlajan alla (Under höströnnen/Under the Autumn Rowan Tree) skriven 1942 av Arvo Koskimaa (musik) och Veikko Virmajoki (text).
Här en engelsk översättning som jag hittade hos en kollega, Pirjo Kukkonen, som skrivit om tangons förflyttningar i det kulturella landskapet.
”The berries of the rowan tree are turning red / as if they had blood, / the cranes have flown away / already over my head. / They did not take me with them / to distant lands, /those without wings have to acquiesce / with the cold bonds of the ground.
My sisters are the windy night; / they sing their songs. / And the rain with cold tears / beats against the dark window. / I see many travellers on the road / passing by, / something I once waited for – /
he/she will never come.”
Intressant att rönnen tilldelats dessa egenskaper, och i likhet med en del andra träd har ett så högt symbolvärde.
Texten var verkligen romantisk!
Här Henry Theels version av Syyspihlajan alla, Under höströnnen, från 1942. Theel var finlandssvensk, blev en av 40- och 50-talens stora inom finsk tango och schlager. http://www.youtube.com/watch?v=T_gf-aRkwps
Den sentimentala ryska folksången Ural Rowan Tree finns f ö på soundtracket till James Grays hårdkokta deckare We Own The Night.
http://www.youtube.com/watch?v=Eu3iKhwtanQ
Vacker ljus baryton hos denne Henry Theel!
Jo, den typen av manliga schlagerröster var ju populära under mellanrkgistiden och även lite senare.Tänk Toni Rossi, Louis Mariano, Rudy Vallée, Al Bowlly, för att nu inte tala om italienaren Carlo Buti med sin schlagerfalsett. I Argentina Ignatio Corsini ...
Skicka en kommentar