Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

måndag 2 juli 2012

Federico Mompou



Jag upptäckte Federico Mompou (1893-1987) i mitten av 80-talet, då redan en mycket gammal man men fortfarande i livet. Det var ett par nothäften som först gjorde mig intresserad och sedan också ett skivfynd i en musikbutik i Florens. Det visade sig nämligen att han på ålderns höst hade spelat in huvuddelen av sina verk med en anmärkningsvärd pianistisk ackuratess (de finns numera att tillgå i en box med nedanstående omslagsbild). Hans musik var då på väg att erövra fler lyssnare än någonsin, och han har sedan dess befäst sin ställning som jämte Erik Satie den främste tonsättaren bland dem som begränsade sitt komponerande till enbart pianostycken, främst "miniatyrer", förutom en del vokala verk. Eftersom det rör sig om så kallade miniatyrer bortser jag i sammanhanget från Chopin, av vilken Mompou för övrigt lånade ett preludium för ett fint variationsverk. Han var inspirerad av Fauré och Debussy, men även Satie gav viktiga impulser till just minimalismen i tonskapandet. Därför är det förklarligt att han främst associeras med just Satie, trots att han saknar dennes dragning till absurditeter och dadaistisk humor.

Mompou var en mycket blyg och stillsam person som levde tillbakadraget, sammanlagt över tjugo år i Paris men huvuddelen av sitt långa liv i sin ursprungsmiljö i Barcelona. Mest kända är några av hans många "Canción y Danza", som tillkom i omgångar under hela hans levnad. Kända pianister som Arthur Rubinstein, Arturo Benedetti Michelangeli och - framför allt - Alicia de Larocha tog tidigt upp honom på repertoaren, och på senare år har han blivit ganska väl representerad i skivkatalogerna av många olika pianister, till exempel Jordi Masó och Stephen Hough.

Förutom serien av "Canción y Danza" är "Musica Callada" i fyra häften Mompous mest berömda verk. I denna tystnadens eller förtegenhetens musik, inspirerad av mystikern Johannes av korset, ökar det dissonanta och atonala inslaget, och den alltid återkommande klockklangen i hans musik (det fanns enligt uppgift ett klockgjuteri i familjen!) klingar på en gång mer kompakt och mer serent. Det är en musik för inre lyssnande, väl värd att lära känna; musik som trots sin relativa enkelhet växer med umgänget med den. Det är som sagt många pianister som vill spela Mompou för närvarande, men flertalet av dem tycks rygga för just "Musica Callada". Är det förtegenheten, det suggestiva djupet, som inger en så stor respekt att man hellre håller sig till sångerna och danserna? Nå, kompositören själv kan man ju dessbättre alltid lyssna till i de inspelningar jag en gång själv så lyckligt kom över, exempelvis det sjätte stycket.

För den som önskar sig det mer lättillgängliga, det lyriskt impressionistiska i den anda som gjort några få stycken av Satie så enastående populära, kan jag rekommendera ett mindre känt verk: "Trois variations pour piano". Ett enkelt och skönt klingande tema som varieras som soldatmarsch, höviskt frieri och nocturne. Hör här. Samt även preludierna, exempelvis det nionde, som enligt min mening med full rätt kan tävla med Saties Gymnopédier i skönhet.



PS. På Spotify är Mompou rikt representerad. Där finns faktiskt även hela "Musica Callada", förutom i Mompous egen version i både Martin Jones och den taiwanesisk-amerikanska pianisten Jenny Lins tolkningar. Så måste det förstås bli när ambitionen finns att spela in en tonsättares samtliga verk. Tilläggas bör att man sedan ett par år funnit efterlämnade verk av Mompou också. Det finns med andra ord mer att vänta från denne sparmakade tonsättare, som gick bort den 30 juni 1987, alltså nästan exakt för tjugofem år sedan.

5 kommentarer:

Inre exil sa...

Einar, jag behövde inte höra en minut ens. Så fint det är. Passar mitt inre landskap just nu, därför ska jag omgående beställa. Jag är alltid lika tacksam för dina tips, som öppnar nya musikaliska horisonter. Tack

Einar J sa...

Jag är glad, Thomas, att du gillade denna musik som jag själv haft så stor glädje av. Förstår också av ditt senaste blogginlägg att musiken kan passa din situation just nu. Hoppas på det bästa för dig och de dina, och att du snart är tillbaka i full aktivitet.

Jag har nu även rättat till den sista länken, som tydligen inte fungerade som den skulle.

Inre exil sa...

Ville bara säga att jag köpte skivan hos Ginza, så snart ska jag lyssna till "det hele" - ja, det är just sådan musik jag behöver nu.

Einar J sa...

Jaså, Ginza hade den, det var mer än jag trodde...

Själv köper jag numera nästan allt i cd-väg från amazon.co.uk. Oöverträffad sortering, ordentliga uppgifter om inspelningen, och - inte minst bättre priser. Man får (ibland)vänta några dagar längre på leverans, men annars ligger de svenska säljarna i lä. Ofta lovar de dessutom mer än de kan hålla vad gäller leveranserna av klassisk musik.

Inre exil sa...

Jag vill bara säga att jag håller med dig om brittiska amazon. Jag köper själv mycket av min facklitteratur därifrån. Och viss betydelse har det att de allt oftare också ha ny fado. Sorteringen hos denna näthandel är inte bara oöverträffad, den verkar rent av oändlig. Jag undrar om inte svenska företag, som Ginza, börjat med samma policy, att de faktiskt förmedlar också det som är "udda". De bekräftar beställningen, säger att varan ej finns i lager men att den levereras inom fem dygn. Så det ska bli spännande att se med just denna beställning.