En timmes resa med mjölktåg från Rom ligger Tivoli, en liten stad som har mer än en storslagen sevärdhet att erbjuda. Där finns Villa d´Este, ett 1500-talspalats med tillhörande renässansträdgård som i likhet med Villa Borghese i Rom byggdes åt en kardinal för rekreation, studier och exklusivt umgänge. Några kilometer bort och 1400 år längre bakåt i tiden dessutom Villa Adriana, det vill säga de välbevarade resterna av kejsar Hadrianus villa, ett stort ruinområde av sällan skådad skönhet. Jag återkommer till Villa Adriana i ett kommande inlägg.
Villa d´Este är mest berömt för sina spektakulära fontäner i trädgården. Palatset är högt beläget med en förtjusande utsikt över trädgården, delar av staden och de närmaste omgivningarna (se bilden ovan). Jag trodde att här skulle vara trångt av besökare en junidag, men så var ingalunda fallet. Några unga muntra nunnor och ett fåtal andra var de enda som jämte oss rörde sig i anläggningen, slog sig ner en stund för att låta sig förhäxas av det strömmande vattnet eller tog en kaffe på terassen.
Det här stället är sedan 1800-talet också känt genom ett klassiskt musikstycke, eftersom Franz Liszt var en återkommande gäst och även komponerade ett pianostycke - "Jeux d´Eau à la Villa d´Este" - som ingår i hans samlingar "Anneés de Pèlerinage" ("Pilgrimsår"). En plakett som erinrar om detta har satts upp i palatset.
Stycket hör inte till Liszts oumbärligaste, men påminner i alla fall om fontänernas hypnotiska vattenspel liksom om att en av de största fontänerna också ger möjlighet till musik genom en vattenorgel. Den lär dock mera sällan låta sina vattenfyllda pipor höras numera, men finns på Youtube.
På den här bilden syns den pampiga inramningen till vattenorgeln med bland annat statyer av musiker med lyra respektive violin i nischerna. Eftersom trädgården är terasserad bildar detta monument ett krön sett från ett nedre plan av trädgården:
Bland de många fontänerna finns Moder Jord, drakfontänen och många andra med mytologisk anknytning. Cypresserna och övriga träd och planteringar bidrar givetvis till intrycket av högtidlig och strängt tuktad lustgård. Här nedan följer ytterligare några bilder från besöket i denna vattenflödesrika oas, ett utflyktsmål så gott som något när man behöver en dags vila från Roms trafikbuller.
Foto: EJ (klicka på bilderna för större detaljrikedom!)
2 kommentarer:
Tack för bilderna, och tack för uppfriskandet av mitt minne! Det var några år sedan jag var i Villa D'Este och Villa Hadrianus i Tivoli, men jag kommer framför allt ihåg fontänerna. Det var den tidens äventyrspark. Dit tog de sina gäster för att både imponera och bjuda på festligheter. Det är fascinerande vilka tekniska kunskaper de besatt i hydraulik.
Ja, ingenjörskonsten på den tiden är verkligen inte att förakta.
För mig var detta första gången jag besökte Tivoli, men jag vill gärna återvända, framför allt till Villa Adriana, som jag blev ännu mer imponerad av. Återkommer om det.
Skicka en kommentar