Som jag påpekade i mitt tidigare inlägg om den ungerske konstnären Csontváry var han en flitig resenär som på duk förevigade många av de platser han besökte. Här är fyra av mina andra favoriter, som uppifrån och ned återger:
1. Den romerska bron i Mostar (Bosnien-Hercegovina). Som bekant bombades denna vackra bro under kriget i början av 1990-talet, men är nu uppbyggd igen.
2. Castellamare di Stabia (Neapelbukten, Italien).
3. Träd i elektriskt ljus i Jajce (Bosnien-Hercegovina)
4. Blommande mandelträd i Taormina (Sicilien).
Samtliga målningar är från 1900-talets början.
7 kommentarer:
De här målningarna närmar ju sig panoramat. Han måste alltså ha valt någon ganska högt belägen punkt för sitt staffli.
Inte minst hans färgpalett är märklig. Kan du kommentera det eller har du läst något om det? Ett starkt konstgjort drag där, gillar speciellt Neapel-målningen, ser ut som om segelbåten skulle kapsejsa när som helst ...
Nej,jag har bara läst en del kortfattat biografiskt om honom. Den konstvolym jag köpte för länge sen är på ungerska, och på det språket kan jag tyvärr bara säga "tack" och har inte större läsförståelse än så heller.
Men visst är hans palett märklig, särskilt hans oräddhet inför den gula färgen, som ju konstnärer brukar varna för.
Just denna koloristiska djärvhet i kombination med häftiga kontraster mellan mörkt och ljust är fascinerande.
Segelbåtarna, ja. Realistiska på ett sätt, eftersom segelbåtar tar sig fram lutande på kryss. Men här verkar lutningen och de böljande seglen närmast motiverade av bildens komposition som helhet,en pendang till strandsvallet snarare än någonting som ligger i vindens riktning, så att säga.
Den intensiva havskänslan vid betraktandet av havet från fasta land en klar och blåsig dag - där har vi nog kärnan i denna målning.
Hela bilden gungar som böljan den blå - också med hjälp av strandlinjens mur och rökmolnet från Vesuvius.
Se även
http://valy.merules.info/2007/bruegel_fw.htm
Tack för länken!
Det där om resmålens mönster i överensstämmelse med stjärnbilden Skytten hade jag tidigare inte hört talas om.
Låter kanske lite som ett skämt, alternativt ett intriginslag i någon deckare. Tyckte karaktäristiken av hur konstnären ska ha fått sin kallelse var det intressantaste i den korta texten.
Jo, och det är en uppgift som kommer igen på många håll, så den är säkert alldeles riktig. Han trodde att han var kallad till att bli den nye Rafael.
Ett väldigt attraktivt måleri! Tack för visningen!
Skicka en kommentar