"Budapest är Donaus vackraste stad", skriver Claudio Magris i sin imponerande kulturhistoriska essä/reseskildring "Donau" (Forum, 1990), därhan följer den mäktiga floden från upprinnelsen i Schwarzwald till utflödet i Svarta havet. Alltsedan jag för tjugo år sedan läste den boken har jag drömt om att göra åtminstone en god del av den flodresan (från källan räknat är Donau 284,5 mil lång!). Förhoppningsvis kan det realiseras som ett av "pensionärsprojekten". Centraleuropeisk kultur har ju, jämte den ojämförliga italienska, alltid varit min livsluft.
Budapest är helt visst en vacker stad, en storstad som utövar sin storslagna charm inte minst genom det mäktiga flöde som delar den i två ganska olika hälfter. Pest-sidan med sina parisiska boulevarder, 1800-talsbyggnader och London-inspirerade parlamentsbyggnad. Buda-sidan med sina slingrande gator kring en återuppbyggd gammal miljö och några monumentala byggnader som blivit stadens emblem.
Foto: EJ (bilderna är klickbara)
2 kommentarer:
Gav resan några nya impulser vad gäller dina tankar om Csontváry och hans konst?
Kanske inte nya impulser eller tankar, men än en gång slogs jag av att original alltid ger mer än reproduktioner, hur bra färgtrycken än må vara. Det gäller inte minst en så "färgstark" konstnär som Csontvary.
Skicka en kommentar