Söndagspromenaden

"Söndagspromenaden" hette en smått absurd pjäs av Lars Forssell som jag såg i tv för åratal sedan. Till skillnad från i pjäsen gick dagens promenad inte enbart runt matsalsbordet, även om mina goda vänner på den syduppländska slätten har ett mycket gott sinne för bordets fröjder.

De uppländska kyrkorna ligger tätt, ibland så tätt att man soliga vårvinterdagar utan skymmande lövverk till och med kan skönja kyrktornet på grannbyns kyrka. Nu sträckte sig inte promenaden längre än till den närmaste - Torstuna kyrka.

Att kunna konstatera att isen och snön även denna hårda och kalla vinter kommer att besegras av broder sol är trösterikt. En marsdag i solsken är vacker inte minst för att den är så monomant framåtsyftande.

Spåren i snön är komplexa och talrika nog att förbrylla vilken tafflig teckentydare som helst. Jag talar nu i första hand om mig själv, eftersom jag skulle vilja kunna ana mer om vilka händelser som utspelats här under nattens timmar.

Den här fallfärdiga ladan har jag under mina fotografiska utflykter återkommit till i olika årstider. En vinter till har den stått pall.

Foto: EJ.