Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

torsdag 31 mars 2011

Nunnan och de normativa konststudenterna

En nunnas rumpa går genom den svenska dagspressen för närvarande, och skälet är att den -det vill säga målningen av den - visas i original på Nationalmuseum i Stockholm. Utställningen heter Lust & last och visar konst från olika tider som kan associeras med detta tema.

Det finns ingen korrigerande förklaring, inget ideologiskt rättesnöre, inget raster lagt över all denna nakenhet och erigerande lystnad. Det är kontentan av vad två upprörda konststuderande i Stockholm ville ha sagt och också fick ordentligt med plats för att säga i dagens DN. Givetvis omtolkat och översatt i de obligatoriska signalbegreppen heteronormativitet, patriarkal och genus med vilka snart sagt allting här i världen inte bara kan utan bör nagelfaras och tillrättaläggas. Snacka om normativitet!

Är det någon som tror att konststudenter - eller för den delen andra studenter i humaniora och samhällsvetenskap - för närvarande kan använda sig av någon säkrare inträdesbiljett till landets mest prestigefyllda kultursidor än just dessa modebegrepp? Utan dem står man där barskrapad på synpunkter och idéer. Med dem känner man sig som rikets skarpsinnigaste analytiker. Trots att det sagda liknar ett mekaniskt seminarietuggande på nybörjarnivå som mest är till för att bekräfta rätt sorts ställningstagande och tillhörighet.

Jag har inte sett utställningen, kommer kanske att göra det, eller kanske inte. Jag kommer kanske också att bli besviken eller tycka att utställningen inte hade särskilt mycket att komma med. Men nunnans rumpa stör mig inte alls i jämförelse med denna evinnerliga beskäftighet. Som för övrigt påminner mig om förslaget för ett antal år sedan att inte heller bibeln borde utges utan ett tillrättaläggande förord som klargör hur förgriplig den i mångt och mycket är.

8 kommentarer:

Robert Fast sa...

Bilden Jesus inför Pilatus fanns hemma hos min mormor och morfar i Vasastan i Stockholm. Till scenen hör också att den utspelar sig i förhallen till Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården. Den öppna platsen med det väldiga korset utanför har också gett mig bilden av Golgata.
Jag vet också var Adam och Eva gömde sig för Gud.efter syndafallet. Det var mellan en pionbuske och Signe Tillischträdet i vår trädgård i Enskede. Gud kommer in genom grinden från Sandsborgsvägen. Adam och Eva är nakna och hukar sig intensivt för att inte synas. Jag.ser dem där jag sitter på trappan.

Einar J sa...

Som sagt, dessa bibliska händelser är ofta återgivna i konsten.
Och, ja, vi kan ibland tycka oss känna igen de mytiska platserna och aktörerna.
Att du såg Adam och Eva nakna är ju intressant nog, men vem du såg som Gud fader själv är jag mest nyfiken på. :-)

Unknown sa...

Modebegrepp? Du skriver som om du förväntar sig att folk kommer tröttna på vara arga på att ingenting inom kulturen låtsas om att de existerar som publik. Kanske det, men den dagen är det bara du som faktiskt kommer vara nöjd.

Einar J sa...

"Som om folk kommer att tröttna på att vara arga på att ingenting inom kulturen låtsas om att de (jag antar att jag ska läsa: kvinnorna) existerar som publik"?
Om det vore så att dessa korrigerande perspektiv vore förbisedda skulle jag givetvis välkomna även en genuskritisk blick på en utställning som denna, men när den tvärtom blir den enda relevanta som bara automatiskt ser och säger det som bör sägas, är det nog inte bara jag som tröttnar och gärna vill leverera ett visst mått av kritik mot kritiken.
Skulle inte såväl män som kvinnor kunna sätta in dessa bilder i mer än ett perspektiv och sammanhang?

Robert F sa...

Går man till skriften så är scenen idyllisk: Och de hörde Herren Gud vandra i lustgården, när dagen begynte svalkas...
Det var förmodligen min bild efter flitig
söndagsskolning från 2-3 årsåldern.
Tricket med brinnande busken införde han senare.
PS. Om du inte sett Gudar och människor, som går på Fyris. Gör det! D S

Einar J sa...

Jag har redan sett den underbara filmen!
Se här:
http://secondblogbyme.blogspot.com/2011/02/gudar-och-manniskor.html

Bodil Z sa...

Tack! Roligt skrivet! Ja, visst är det där mekaniska ledbandsgåendet trist och oändligt ointressant.

Einar J sa...

Ja, om denna ideologiska kritik ändå hittade åtminstone någon ny och intressant slutsats om det som den granskar. Men poängen tycks bara vara att bekräfta det som ingruppen av rätttänkande redan visste.